Garderobsplannering

Så, nu är det en lugn vecka som väntar. Inget resande förrän nästa lördag då vi beger oss till Nepal.
Idag har jag gått igenom tygerna jag köpte på New Market för ett par veckor sen och börjat bestämma mig för vad skräddaren ska få göra av dem. Det kommer bli en del skjortor/blusar och sen kommer det nog även att bli några byxor, fast det mesta får vänta till efter Nepal eftersom det säkert behövs en del provningar.
Annars är det en lugn dag, det är ju torsdag så snart väntar helg. Hurra!

Tyg!!! Nästan "blott blått" som mamma sa någon gång nyligen :)

20 mil hem med bil på 10 timmar: Khulna - Dhaka

Nej, det är ingen bra genomsnittshastighet, 20 mil på 10 timmar. Vi tar det från början.

Eftersom det är för långt att åka från Bagerhat tillbaka på en eftermiddag så stannade vi i den närmsta större staden, vilket är Khulna. Som ni kanske minns har vi varit där innan, nja, i alla fall sovit där. Nu kom vi fram lagom för att se staden en stund i dagsljus.

Stan påminner lite om Dhaka, möjligen är trafiken något mer organiserad, och många av cng:arna (typ tuktuk) kör mer civiliserat.

Vi går en runda genom vad som ser ut att vara centrum på vår karta och passerar gator med skoaffärer, järnvägsstationen, bananhamnen och stora marknadsgatan.

Dagen efter påbörjar vi vår hemfärd norrut mot Dhaka i vår egen bil som plockade upp oss där båten The Rocket lämnade oss. Precis när vi lämnat Khulna står det att det är 189km till Dhaka. Hemma i Sverige skulle det ta drygt två timmar. Här tar det något längre.

Vi passerar fält som är översvämmade efter regnperioden och män som sorterar jute (tänk materialet i julklappssäckar) och vi gör en avstickare till landsfaderns grav (det är hans dotter som är premiärminister nu). Vi stannar en halvtimme för lunch och strax därefter kommer vi till färjan vid Kawrakandi som ska ta oss över Padma till Mawa. Det är planerat att det ska byggas en bro, och jag förstår varför. Det existerar knappt någon organiserad kö för att komma på färjorna över och vi trängs med bussar och lastbilar och andra personbilar som alla tror att de ska smita före oss. Till slut kommer vi på en färja och sen får vi nästan millimeteranpassa oss för att komma in i vår "ruta" så att ytterligare en bil får plats.

Själva färjan tar nästan två timmar (ungefär en mil lång resa), men inlastning och urlastning tar tid.

När vi sen väl kommer in i Dhaka fastnar vi i rusningstrafiken och sitter mest stilla i bilen hela tiden. Men till slut är vi hemma, tio timmar efter vi började.

Bananer i hamnen i Khulna.

Hamnen i Khulna. Längst till vänster syns "bananhuset".

Matmarknad.

Något annorlunda grönsaker än vad man hittar hemma.

Tata-lastbil, målad precis som i tillverkningslandet Indien.

Översvämmade fält. Efter regnperioden är mycket blötlagt.

Nu väntar vi på att få komma ombord på färjan över. Kön är inte särskilt
organiserad och det gäller att lyckas tränga sig.

På vår färja trängs de sista bilarna in. Fast vår färja är egentligen en pråm
och vi har en lotsbåt som styr oss till höger utanför bilden.

Vår färja ser alltså ut ungefär så här, fast vi hade något fler personbilar i mitten.

Bagerhat - Bangladeshs turistpotential?

Bangladesh har tyvärr inte så mycket för att locka hit turister. Det saknas infrastruktur, hotell, det saknas andra turister, och det saknas monument och andra saker att titta på. Bangladesh åker man till för att uppleva kaoset i Dhaka, människorna och ett ruralt landskap. Men moskéstaden Bagerhat har kanske potential (det finns tom en svensk wikipediasida om det!). Området som blev upptaget på UNESCOs världsarvslista 1985 består av ca 50 monument från 1400-talet.
Ulugh Khan Jahan blev (troligen) utskickad Delhisultanatet för att grunda en islamsk utpost långt här borta i Bengalen och efter att ha röjt en del skog, byggde han mängder av moskéer, vägar, vattenreservoarer, broar, etc.
Det märks att det inte drar så mycket utländska turister - under hela dagen såg vi bara en japan bland alla bangladesher. En del mobiler höjdes åt vårt håll för att smygfota oss, vilket också tyder på att (utländska) turister är ovanliga i området.
De flesta moskéer och sevärdheter ligger längs vägen, men andra är lite dåligt skyltade som Ronvijoypur moskéen (Bangladesh största kupolsmoské med kupolen på 11m i diameter) som vi först körde vilse till och som vi efter mycket frågande kom fram till (och som i princip var helt öde).

Shait Gumbad moskén med sina 77 kupoler.

Inuti ovan nämnda moské.

Museet för Bagerhat-området.

Chunakhola moskén ligger mitt bland (blötlagda) risfält.

Niokupolsmoskén med betande djur utanför.

Tvätt på tork framför ruiner av en äldre byggnad.

Båten The Rocket - inte så snabbt som det låter

Något det står i guideböckerna att man ska göra i Bangladesh är att åka båt och i synnerhet åka The Rocket från Dhaka och ner till de södra delarna. The Rocket består egentligen av ett par båtar, och man vill gärna åka med någon av hjulångarna eftersom de är lite tystare. Eftersom jag inte hittade så mycket på nätet om The Rocket så blir det ett längre inlägg som kanske kan hjälpa någon annan i framtiden :)

När The Rocket lanserades 1956 (enligt vår guidebok) var den det snabbaste alternativet ner genom deltat (därav namnet). Numera blir vi omkörda av snabbare båtar med vanliga motorer, men det är tystare och mer rofyllt.

Vi var ombord på hjulångaren Masud en dryg halvtimme innan avgången 18.30 och hann installera oss i våra första klass-hytter som bestod av två sängar, en vask, ett litet skrivbord och en tjock-tv i taket. Toalett finns i korridoren utanför. Andra klass-hytterna ska i princip vara liknande, fast utan vask och tv. Tredje klass innebär att man får en golvplats på bottenvåningen där man får bre ut sin filt tillsammans med de andra.
På kvällen blev vi serverade en fyrarättersmiddag bestående av kycklingsoppa och toast, friterad fisk med pommes frites, kycklingklubbor i brun sås med kokt potatis och till efterrätt en karamellsmakande pudding (500taka + dricka). På morgonen får vi toast, apelsinjelly, omelett och vad som verkar vara rester av den friterade fisken och pommesen från kvällen innan.
Morgonen spenderas med att vi sitter ute på först klass-däcket längst fram på båten och tittar på omgivningen som vi flyter förbi. På vägen ner passerar vi industrier, byar, städer, risfält, skogar, fiskebåtar och det känns väldigt avkopplande.
Strax innan tio blir vi meddelade att vi snart är framme i Hularhat, en timme före utsatt tid.

Färjeterminalen i bakgrunden. I hamnen ligger båtarna
och trängs med varandra.

Dhakas hamn, Sadarghat. Här trängs stora flodbåtar med de mindre
pendlarbåtarna i trä som går tvärs över floden.

Vår första klass-hytt.

Liv och rörelse längs floden Padma, mer känd under sitt indiska namn - Ganges.

Frukttransporter i en mindre hamn.

Större by längs vägen.

Hamnen i Hularhat består (som många andra mindre hamnar) av en pråm
som ligger längs stranden.

Hjulångaren Masud. Första klass-hytterna syns på andra våningen till höger.

Och där ångar hon iväg, vidare mot andra äventyr.

Singapores botaniska trädgård

Singapores botaniska trädgård är en oas bland alla breda gator och skyskrapor. Här inne är det enormt (74 hektar; 2,5km från norra till södra gränsen). I Singapore passade jag på att gå så mycket som möjligt. Här i Dhaka tycker jag det är både långt och jobbigt att gå till mataffären (900m enligt google maps) så det var skönt att komma ut och röra på sig (en mil om dagen är säkert bra för magen),
Inne i Botan (för att säga som man säger i Lund) finns även Nationella Orkidéträdgården, tre hektar med runt 1000 arter och 2000 hybrider! De slår ju lätt mina fyra brudorkidéer hemma, och man blev lite (okej, mycket) sugen på att skaffa fler :)

Sköldpaddor i en av dammarna/sjöarna.

I parken är det mycket gräsytor och promenadstigar.

Jättenäckrosor.

Lila orkidé.

Små orkidéer med blad i sidled. (Det fanns flera
stycken, alla var lika häftiga.)

Omgiven av orkidéer.

Det fanns även en bonsai"trädgård", en ca 30 stycken bonsaier uppställda för
beundran. Den här var en av de mer "klassiska".

Den häftigaste var nog det här miniatyrbananträdet!
Jag undrar om det blir miniatyrbananer på trädet.

Ljusspel i blad.

Singapore: Little India

Eftersom jag redan var "anständigt" klädd med långbyxor och t-shirt i den 30 gradiga tropiska värmen kunde jag ju lika bra fortsätta vidare till Little India som ligger nära Kampong Glam.
Little India är Singapores hubb för tamiler (folk från södra Indien/norra Sri Lanka), men även andra "indiska" folk har hittat hit - den första skylten jag såg i Little India som inte var på engelska var på Bangla!
Sri Veeramakaliamman templet är tillägnat Kali och är rikt dekorerat med gudomar och figurer. Templet är öppet förmiddag och sen eftermiddag/kväll: de håller alltså eftermiddagssiesta, något som jag missat att läsa i guideboken och hade turen att undvika (och som jag insåg existerade när jag gick förbi en timme senare).
När jag väl kom över vägen tillsammans med ett gäng andra turister blev vi först stående utanför, tar foton och sen börjar folk röra på sig och fundera om man får gå in. Till slut tar en medelålders kvinna av sig skorna, ställer dem i skostället och kliver in. Snart är vi alla vilsna själar inne bland ljudet av ett blåsinstrument och där heliga män utför en ceremoni som tillbedjarna står i rad till. Jag står i bakgrunden och försöker ta in all detaljrikedom på gudomarna, lukten av rökelse och musiken. Det var nästan som att vara i Indien - bara kaoset på gatan utanför saknades :)

Little India.

Hindutemplet Sri Veeramakaliamman utifrån

och inuti

Utsmyckning på taket

Utsmyckning inne i templet, med elefantguden Ganesha.

Spår av Bangla - Deshi Bhai (ungefär landsbroder).

Butik.

Marknad.

Singapore: Kampong Glam

På 1800-talet när engelsmännen började bygga upp/om Singapore fick olika folkgrupper olika områden, sultanen och den malaysiska aristokratin fick området Kampong Glam.
Området är i dag nyrenoverat med upprustade och nymålade hus, gatorna är hela och planteringarna gröna och välskötta. Längs Haji Lane trängs moderna hipsterbutiker och caféer, det är små shoppar med "individuellt" innehåll. Går man över till parallellgatan Arab Street hittar man istället något mer genuina mattaffärer och tygaffärer som säljer väldigt vackra (men för min smak något pråliga) tyger i starka färger och mycket pärlor. Jag kommer dit vid en fredag lunch och folk strömmar till Sultanmoskén för fredagsbönen så det känns olämpligt att försöka gå in.

Kampong Glam med små pastellmålade hus.

Haji Lane med små klädbutiker och caféer.

Arab Street med restauranger, tygbutiker och mattbutiker.

Såna här dryckesmaskiner är en vanlig syn i det
varma klimatet.

Sultanmoskén.

Bakgatorna har inte fått samma "ansiktslyft"
utan behåller det något mer genuina utseendet.

Singapores China town

Majoriteten av Singapores befolkning har kinesisk härkomst, och varannan singaporean har kinesiska som modersmål. Så ett område som China town har kanske inte lika mycket betydelse idag som förr, men ändå så är det här man (lättare) hittar kinesiska delikatesser och affärer.

Det var festival i stadsdelen när vi kom dit och en del gator var dekorerade med stora (fotogeniska) färgglada blommor :)

Vi besökte ett buddhistiskt tempel inne i China town som sägs ha en tand från den historiska Buddha. (Tanden hittades för övrigt på 80-talet i en kollapsad stupa i Burma, enligt wikipedia. I Burma hittar man även tempel med andra Buddhareliker, i Shwedagon pagoda sägs det finnas ett antal hårstrån.)

Vi åkte även en bit utanför China town och resten av centrala Singapore till landets största buddhistiska tempel/kloster -  Kong Meng San Phor Kark See Monastery. Där var det ganska lugnt. Några män gick omkring och våttorkade golven, en del vanliga människor var där och bad, souvenirshoppen var bemannad - men inte en enda munk såg vi. Men det var väl förståeligt, det var supervarmt ute med gassande sol.

Tempelområdet i sig var stort, med park och damm och flera byggnader. Det var drakar på taken och skrattande buddhastatyer i på en grässlänt mellan ett par tempel.

Typisk gata i China town.

Kinesiska delikatesser, eller kanske möjligen medicin?

Blommor över vägen i dagsljus...

... och i kvällsmörker.

Tandtemplet i China town.

Vakt ..ähum.. hund??

Kong Meng San Phor Kark See templet, med ännu fler byggnader både bakom
de synliga templen och fotografen.

Takdrakar.

Glada buddhor på gräset.