Brantaste vägen någonsin och uppför en vulkan

Vi hade laddat ner en karta över Bali till mobilen, väldigt praktiskt och man kan se var man är med GPSen. Tyvärr föreslog den en väg som inte var den bästa, knappt körbar. Vi skulle från östra sidan av Bali till vulkanen Gunung Batur, som mängder av turister bestiger (fast alla åker in från den något större vägen västerifrån).

Hur som helst, när vi kör av huvudvägen på östra Bali tycker vi männen vid vägkanten ler lustigt mot oss, vi förstår senare varför. Vägen är till en början ganska bra, asfalterad och nästan tvåfilig. Snart försvinner det extra utrymmet, vi träffar på några scootrar på nerväg och själva bär det av uppåt. Enligt google maps är sträckan runt 10km med en stigning på drygt tusen meter, det låter inte så farligt, men det var fullt av snäva och branta serpentinsvängar som borde varit märkta med 40% lutning (men som inte var märkta alls). Vi funderade på att vända om, men det var så smalt och brant att det inte gick. Med hjärtat i halsgropen körde Suzukin vidare i ettans växel. Två gånger fick vi rulla baklänges nerför backen för att ta sats och komma vidare uppåt.
Till slut är vi uppe på passet. Google maps säger så här i efterhand att det skulle tagit 19min att köra, det tog nog ytterligare en timme. Sen ska vi ner. Det är lika brant ner som upp, med undantaget att vägen är totalförstörd. Det är grus överallt och stora gropar med ett par dm höjdskillnad. Som tur är är det "bara" ett par hundra meter ner, så det är inte alltför många backar.

Tyvärr var vi alltför fokuserade på körningen så det blev det inga foton förrän vi kommit ner (och en bit bort från det branta).
Det blev en tidig kväll i Toya Bungkah för att stiga upp klockan fyra för att se soluppgången från toppen av vulkanen Gunung Batur.
Det är mängder av turister på vägen upp, och alla går med de officiella guiderna. Väl uppe på 1700möh stannar vi och inväntar soluppgången, som infaller en dryg halvtimme senare vid 6.20. Det är lite småmolnigt och efter väntat ett tag kommer vår guide med vår knapra frukost (vi fick inte den utlovade för-frukosten klockan fyra) bestående av två toastbröd med banan emellan och ett kokat ägg. Yay!

Vi går en vända på vulkanen och kring de närliggande vulkanerna, den minsta var senast aktiv år 2000, och numera får man inte gå närmare den än 300m.
När vi väl börjar komma ner börjar molnen spricka upp. Nu hade det nog varit bra utsikt från vulkanen, men jag har lärt mig att jag inte har tur med väder på berg så jag är inte besviken.

Vägen ner. Längst ner syns lite hur brant
det är i svängen.

Vi körde upp för dessa berg och ner igen.

Sjön nedanför vulkanen.

Folk väntar med spänning på soluppgången.

Solen går upp och molnen börjar skingras (om än tillfälligt).

Det kommer ånga från den senast aktiva vulkanen.

De många vulkanutbrotten har präglat dalen nedanför.

Vulkanen nerifrån.