Vi går på drakjakt

Komodovaraner heter Komodo dragons på engelska, så iaf på engelska kan man säga att man ska på drakjakt. I svenskan finns drakar endast i sagornas värld, vilket är lite tråkigt.
Komodovaranerna kan bli upp till tre meter långa och finns främst på öarna Komodo och Rinca, precis väster om Flores - det tar mellan en och tre timmar att komma till någon av öarna med båt.
Vi bestämde oss för att ta en tur till Rinca eftersom vi hört från andra turister att de sett flest varaner där (man är inte garanterad att se några eftersom båda öarna ingår i Komodos nationalpark och man bara får gå med guide på bestämda vägar).
Båten la till i hamnen tillsammans med de andra som lämnat Labuan Bajo på morgonen. En guide, enbart beväpnad med en träklyka mötte upp. Väldigt betryggande om man vet att varaner både springer och simmar fortare än vad en människa kan göra (precis som krokodiler) och alltså inte helt ofarliga.
Mannen med träpinnen tar med oss till biljettkontoret, och efter vi betalt diskuterar vår grupp (åtta personer) vilken väg vi ska gå; korta, medellånga eller långa (1, 1½ respektive 2 timmar). Alla utom ett par är överens om den långa turen, de vill ha den korta, så guiden föreslår att vi tar den medellånga och gör en avstickare från den - han har hört att varanerna ska ha fällt en buffel en bit bort.
Det finns en par hus kring biljettkontoret (café, toaletter, etc) och under ett av dem ligger en varan och gottar sig i skuggan. Kamerorna åker fram.
Efter att ha gått en stund och sett en grön orm i ett träd så träffar vi på nästa varan, en dräktig hona. Sen dröjer det ett tag. När vi närmar oss buffeln ser vi en mindre varan springa förbi precis framför oss. Snart ser vi fler turister och varaner. Varanerna har en festmåltid på den döda buffeln och det är runt tio varaner där. Vi har blivit tillsagda att hålla oss runt tre meter ifrån dem, tur att de har annan mat än oss i närheten.. (Buffel är säkert godare med för den delen.)

Hamnen på Rinca. Vår båt är i mitten längst bak.

Rinca.

Den dräktiga honan vi sprang på precis i början.

Mmm, buffel...

Guider med träklykor som enda skydd.
Observera att det här inte är en fullvuxen varan,
de stora äter och de mindre får vänta på sin tur.

På vägen tillbaka stannar vi och snorklar och solar.