Listvyanka - nere vid Bajkalsjöns strand

Så, innan vi fortsätter på vad som sägs vara den transsibiriska järnvägens finaste delsträcka, den längs Bajkalsjön, åker vi ner till semesterorten Listvyanka för att titta närmare på sjön. Tyvärr har vi ingen tur med vädret, det är molnigt och regnet hänger i luften.

I hamnen ligger båtar som tar turisterna ut på sjön.

Fint trähus i Listvyanka.

Många bybor röker och säljer fisken omul på garageuppfarten till
förbipasserande.

Stranden i Listvyanka. Här finns små serveringar, sittplatser, hoppborgar och
några modiga som trotsar vädret för att ta ett dopp i Bajkalsjön.

En konstnär i Listvyanka tillverkar skulpturer av
gammalt skrot ... 

... som görs av delar från gamla bilar.

Ko Phi Phi

Båten går från Ko Lanta på morgonkvisten, och vi är framme på Ko Phi Phi (Don) vid niotiden. Ön är liten och det finns ingen biltrafik. Vårt hotell ligger i utkanten på den norra stranden och det tar runt tio minuter att gå från piren på den södra stranden. På Phi Phi trängs barer, västerländska restauranger och turoperatörer - alla vill till stranden på ön söder om (Ko Phi Phi Le) där Leonardo DiCaprio spelade in filmen The Beach (nej, jag har inte sett den). De flesta turisterna är västerländska brunbrända tjugoåriga backpackers som är här för att festa och sola och bada, men när vi tar morgonfärjan vidare till Phuket några dagar senare ser vi flera barnfamiljer (både västerländska och asiatiska).

Ko Phi Phi

Norra stranden

"Vikinga"grottan som vi passerar på vår snorkelutflykt till "The Beach".

På snorkelutflykten stannar vi även och badar i en halvgömd lagun.

"The Beach".

"The Beach"-stranden är full av turister och båtar.

Solnedgång på Ko Phi Phi Le.

Häftiga öformationer.

Uteliv på Ko Phi Phi.

Morgonen efter är "stan" nästan öde.

Ko Lanta och smaragdgrönt vatten

Från Georgetown tog vi flyget till Krabi och lämnade därmed Malaysia för Thailand. Eftersom Krabi verkade halvtråkigt att stanna i fortsatte vi till Ao Nang. Med fin strand, många hotell/barer/massageställen var det inte helt konstigt att det var en del svenskar här. Dagen efter fortsatte vi till ett annat svenskparadis; Ko Lanta dit vi tog båten.
På Ko Lanta tar man det lugnt, ligger på stranden eller vid poolen, dyker eller snorklar. Vi åkte på den "populära" (en omskrivning för att fylla till sista plats) båtturen "fyra öar", men även om vi var runt 25 personer på båten fick vi tid att snorkla på olika ställen och efter lunch simma 80 meter genom "Emerald Cave" till en från sjösidan dold strand. På vägen tillbaka till båten gjorde grottan skäl för namnet - vattnet var helt smaragdgrönt!

Stranden i Ao Nang.

Öar, en bit bort från Ko Lanta.

Nu har vi nästan simmat igenom "Emerald Cave" och ser stranden.

På "Emerald Cave"s gömda strand.

Tillbaka i grottan

Nästan ute och vattnet bara lyser!

Efter solnedgång lever den annars lugna stranden Khlong Khong upp.

Utsikt från en av restaurangerna på Khlong Khong.

Ko Lantas "gamla stan"

Båtfärd under jord och lata dagar i Palawan

Så resan i Filippinerna fortsatte till den största ön i väster - Palawan. Vi landade i Puerto Princesa och dagen efter tog vi en typisk turisttur till Puerto Princesa Subterrean River National Park.
Det som marknadsförs som ett av världens nya sju underverk är en underjordisk flod som man kan åka båt på; 1.5km utan särskilt tillstånd, 3km med. För att ta sig till grottmynningen tar man en båt från den närliggande orten Sabang, eller som vi: lyckas dumpa gruppen, hitta en guide och gå drygt 5km dit genom djungeln - mycket roligare. Vår guide höll högt tempo, troligen för att inte båtmänniskorna skulle få vänta på oss. Deras båttur skulle ta 20min, men med en del väntan i början. Vi nästan sprang med guiden upp och nerför kullar, genom djungel, över floder och förbi både höga klippor och stora varaner. Till slut var vi framme och det före gruppen!
Vi fick vänta en stund till innan vår turistbåt tog oss in i grottan. Väl där berättade vår båtman om bla "Batcave", och om de naturliga fienderna "Batman" vs "Boatman" (dvs han själv). Grottan i sig var jättehäftig, och det var otroligt högt i "tak" på sina ställen. Mäktiga formationer kantade vår båtfärd.
Tillbaka i Puerto Princesa tog vi en buss upp till norra spetsen på ön, till staden El Nido. Staden har blivit något av ett turistparadis, och utanför staden finns stora kalkklippor som sägs påminna om Halong Bay i Vietnam. Det blev ett par lata dagar med bra mat, kajakpaddling och båtturer till de andra öarna med vackra stränder och gömda laguner.
Flyget tillbaka till Manila från El Nido är privatägt, och flygplatsen var nog en av de trevligaste jag någonsin varit på: i vänthallen utan väggar men med havet som utsikt bjöds det på fika i en lugn och avkopplande miljö. Sällan har jag hoppats på att flyget var försenat, men här..  

Karta över området

Ingången till den underjordiska floden.

Väl inne.

Snake Island sträcker sig mellan två öar.

"Lilla" lagunen. Funkar bra att snorkla om man ser upp för alla som paddlar!

Utsikt från hotellet/El Nido.

Solnedgång i "förorten"/stadsdelen Corong Corong.

Manuell säkerhetsgenomgång och incheckning till vänster.

Utsikt från vänthallen.

Fika på flygplatsen; kaffe och lokala bakverk.

Siquijor - grottutforskning och bad i vattenfall

Vi åkte till Siquijor för att mest bara inte göra något några dagar, och vi höll på att lyckas. Tills vi bestämde oss dagen innan vi skulle åka för att ta vår hyrda scooter och köra inåt ön till en grotta och ett vattenfall..

Vårt grekinspirerade boende. Vi satt ute på verandan och åt frukost varje morgon.

Ingången till grottan var modell mindre,
man fick lite sätta sig ner för att komma in.

Men inne i grottan var det högre i tak. Vi vadade längs
en flod tillsammans med våra guider.

Små bassänger med vatten och salter.

Stalaktiter.

Ibland fanns det räcke att hålla sig i, ibland inte. Då fick man ta hjälp av
tillgängliga stenar eller ta stora kliv (som jag fick träningsvärk av).

På ett ställe fanns vattenfall och bassänger som rann ner i varandra. Ett
populärt stopp bland både lokalbor och turister för att bada.

Eller så tar man sig till stranden, här är sydsidan av ön.

Malapascua

Malapascua, en liten ö i mitten av Filippinerna, var vår första riktiga anhalt på vår fyraveckorsresa i landet. Det är något omständigt att ta sig hit; flyg, buss och sedan båt, men det är det värt.
Här finns trevliga stränder och bra dykning. Resorterna ligger precis vid strandkanterna och dykställena är många. Det är verkligen paradisiskt; vita stränder och palmer. Går man istället till "andra raden" som det brukar heta i svenska märklarannonser hittar man det riktiga byn. Här är husen enklare, det är små shoppar med snacks och dricka lite överallt, och även några enstaka billigare dykresorter. Själv är jag mest på hotellet, liggandes i en hängmatta och skriver på min hemtenta medan maken är ute och dyker.

Båtarna över till Malapascua tar drygt 20 personer och går när den är full -
eller någon betalt för resterande tomma platserna.

Liten shop inne i byn.

Nere vid stranden.

Häftiga stickiga saker.

Sjöstjärnor :)

Sepialiknande bläckfiskar (eng Cuttlefish) ser ut att sväva genom vattnet.

Korallhajar