Röda Khmerernas skräckvälde i en gymnasieskola

Alla har väl upplevt någon skola som varit hemsk; man trängs, mobbas, skvallrar, äter dålig mat, vågar inte gå på toan för den är så äcklig. Det är verkligen inget mot den här fd gymnasieskolan som röda khmererna gjorde om till ett skräckfängelse (och som senare gjordes om till ett museum).
Det är lätt att dra likheter mellan nazisterna och röda khmererna, men det enda jag inte förstår är hur omvärlden lät detta ske i slutet av 70-talet. Röda khmererna gick på förra regimen, akademikerna och, när väl parian slagit till, de egna leden. I Security Prison 21 (S-21) torterades mellan 17 000-20 000 människor innan de skickades till avrättningsfältet. Runt tio överlevde. Liknande camper har funnits runt om i Kambodja och det är verkligen ett mörkt kapitel i deras nutidshistoria. Jag som är lite (okej, ganska mycket) äckelmagad vågade mig inte in i alla rummen med utställningar, speciellt inte efter jag såg en tjej utanför som var svimfärdig.
Efteråt gick vi mot ryska marknaden. Med tanke på värmen och för att lätta upp magen lite tog vi vars en glass på vägen. Marknaden var kaotisk och trång och hade aldrig blivit godkänd ur svenska brandsäkerhetsföreskrifter. Det var ändå ganska uppdelat; kläder för sig, souvenirer för sig, mat för sig och bildelar (!) för sig.
Efter lunch packade vi ihop oss och tog en tuktuk till flygplatsen - Bangkok nästa!

Reglerna till S-21

Taggtråd

Fängelse

Tortyrceller

Marknaden, ett kaotiskt (och varmt) inslag med
matserveringen mitt i allt.

Promenad i Phnom Penh

Vi tog en tidig minivan från Kratie och kom till Phnom Penh runt lunch. Vi började med att kolla på den centrala marknaden - en stor kupol med fyra armar som ett kryss uppifrån. Inne i armarna fanns klockor och smycken och mellan armarna var det presenningar uppspända med frukt och grönt och kläder under.
Vi gick en runda på stan, såg det franska arvet i en del av husen, åt lunch på en libanesisk restaurang (falafel!) och fick efter lunch massage av blinda (1h för $7). Därefter begav vi oss till det kungliga palatset, och med en t-shirt över linnet och shortsen nedkasade så långt som möjligt kom vi in. Palatsområdet är ganska modernt, det började byggas i mitten av 1800-talet, men här inne finns bla tronhallen (där fick man bara titta in genom fönstren), paviljonger (bla för dansuppvisningar och banketter) och silverpagodan. Silverpagodan var ett strikt nej-nej på foto inifrån, men det som gett den dess namn var 5000 golvplattor i silver. Väl inne kan man även se en smaragdbuddha och en Buddha i 90kg guld dekorerad med över 9000 diamanter!
På vägen tillbaka till hotellet blev det vars en cupcake på ett café och efter en stunds mellanlandning på hotellet gick vi ut till ett bretonsk crêperie, där vi åt galette och crêpe och drack riktig fransk cider ur traditionella bretonska skålar.

Marknaden. Vi står i kupolen och tar kort mot en av armarna.

Gata. Observera tuktuken nere till höger - en
motorcykel med fastsatt vagn. 

Kungliga palatset - tronhallen.

Detalj på kungliga palatset

Inne på kungliga palatset

En av kungens elefantbärstolar

Cupcakes! Ändå borta i ett uland i Asien!

Kajak och Kratie

På morgonen blev vi hämtade av vars en motorcykel för ett par kilometers färd ner till färjeläget. Tur vi bara hade två små ryggsäckar med oss (vi lämnade en väska i Bangkok till kommande vecka och sen en väska i Phnom Penh). Vid färjeläget i Kratie blev vi upplockade av kajakturens bil och så körde vi till deras ställe (kajakturer/restaurang) där vi skulle vänta på några andra som skulle med. Bara ett par minuter efter vi kom öppnade sig himmeln - rejält! Det vräkte ner i en dryg timme. När det väl avtog åkte vi iväg. Vi körde drygt 45min norrut längs floden för att sen sätta ner kajakerna i vattnet.
Längs floden varierade landskapet. Det var först små öar med buskar (det är torrperiod så när regnet kommer de ligga under vattnet), för att sen bli en stor skog för att slutligen öppna upp - på den öppna delen kan man se irrawadidelfiner (vi såg en här, men såg även några i Sunderbans tidigare). Vi tog lunch vid ett buddhistiskt kloster/tempel uppe på en kulle.
Tillbaka i Kratie på sena eftermiddagen och efter en välbehövd varm dusch gick vi ut en sväng på stan. Vi bodde och åt även middag på le Tonlé ($12 per natt om jag inte minns fel), ett icke-vinstdrivande ställe som lär upp unga inom hotell- och restaurangbranschen.

Regnet vräker ner och in

Kajaktur på Mekongfloden

Vattenskog

Ingången/uppgången till tempel/kloster

Buddha och hans (blå?) lärljungar

Marknaden i Kratie

Hus i Kratie (ja, det vänstra vita huset är samma
som det högra i bilden ovanför)

Kratie, Koh Trong och Mekongfloden

Vi vaknade i Phnom Penh tidigt och tog en tuktuk till busstationen där vi hittade en minivan som så fort den var full körde oss till Kratie, en stad med ungefär 13000 invånare i östra Kambodja. Efter ett par fikastopp på vägen kom vi fram lagom till lunch.

Utanför Kratie i Mekongfloden ligger Koh Trong, en pittoresk ö med några enklare hotell och home stays. Vi tog färjan över från Kratie (kostade $0.25pp) och gick bort till hotellet. Där lånade vi cyklar och for runt på ön - det finns en bra markerad slinga på runt 9km som vi tog. Barn hälsade på oss när vi cyklade förbi och en äldre herre berättade för oss på franska om ett mindre tempel som vi passerade.

Båten över, Koh Trong i bakgrunden

På Koh Trong och med Kratie i bakgrunden

Buddhistiskt tempel utifrån ...

... och inifrån

Flytande by vid/i/utanför Koh Trong

Samma flytande by i solnedgång

Paus i Phnom Penh

På morgonen tog vi en minibuss till Phnom Penh dit vi kom lagom till lunch (som blev jättesen efter att ha checkat in på hotellet först). Dagen tillbringades med att besöka deras nationalmuseum. Vi hade tänkt gå till kungliga palatset men där hade de också klädregler, vilket är löjligt när det är +35 och mitt linne inte var så oanständigt (i Sverige skulle det nästan klassas som T-shirt och jättepåklätt). Men men, så på nationalmuseet hade de fraktat dit mängder av statyer och reliefer från Angkor och andra tempel i Kambodja.

Vi gick en sväng på stan och förundrades hur välordnat Phnom Penh var jämfört med Dhaka, trots att de till förra året hade samma hardshipklass (något UD använder för att avgöra hur drägligt det är att bo där, intressant pdf här). Dhaka har för övrigt klass 4, av fyra möjliga hardshipklasser (något som också ger oss pengar till två Bangkokresor om året för att möta lite "civilisation").

På kvällen åt vi fisk amok och en getostsallad med valnötter (mmmmm, ljuva smak av civilisation....!).

Blev en tidig kväll för att fortsätta mot Kratie morgonen efter.

Nationalmuseum i Phnom Penh

Fisk amok (hur många skämt skulle jag
inte kunna göra här)

Getostsallad. Fransmännen lämnade åtminstone efter sig
en bra sak - matkulturen!

Fotogeniska former före fiskmassage för finare fötter

Dagen efter började med en tur till Banteay Srei (namnet översätts till kvinnornas citadell, vilket det fått av alla kvinnliga figurer uthuggna i stenblocken). Det här lilla templet är byggt i röd sandsten, och det märktes att det var ett populärt resmål - det beskrivs ofta som "juvelen bland khmerernas konst". Det var många tuktuks och bussar med turister och vägen genom templet var enkelriktad. För att bevara templen så hade man även satt upp snören från att hindra oss att klättra på dem (vilket vi inte såg på såg många andra ställen).

Därefter fortsatte vi mot Kbal Spean, en annan arkeologisk sajt med uthuggna figurer på stenarna i vattnet.

Efter lunch bar det vidare till Angkor Thom, ett stort palatsområdet strax norr om Angkor Wat. Här inne finns flera tempel/palats tex Bayon med sina många stenansikten och strax utanför ligger Phnom Bakheng där många samlas för att se solen gå ner över Angkor Wat.

På kvällen efter middagen fick det bli fiskmassage. Vi hade sett stora kar med fiskar i på flera ställen där det erbjöds fiskmassage - man stoppar ner fötterna och de äter upp din döda hud samtidigt som du dricker en kall öl (från 15min $1 - med en 33a öl :) Det kittlades ganska bra, men fötterna blev faktiskt lenare!

Banteay Srei från utsidan

"Tempelvakt"

Byggnaderna är inhägnade så vi turister får stå på
utsidan och dregla, öhh, jag menar fota

Ett fall för Freud, Kbal Spean - de tusen lingams dal.

Sovande stenansikte

Angkor Wat från Phnom Bakheng

Bayon och några av stenansiktena

Fiskmassage. Tänker på Baloo - "De kittlar
döskönt i kistan".

Silkesmaskar och tuktuktur

Vi cyklade inte hela vägen till silkesmaskarna. Vi cyklade till en butik som säljer silkesprodukter och som därifrån anordnar turer till sin "silkesfabrik" som ligger en, två mil utanför stan. Tillsammans med tio andra blev vi guidade runt på fabriken och vi fick se tillverkningen från mullbärsblad, till silkeslarver och kokonger till hur dessa kokonger kokas och tråden tas hand om. Därefter färgas den och väverskorna tar vid.
Vi åt lunch tillbaka på hotellet och tog sen därifrån en tuktuk till en annan grupp med tempel - Roluosgruppen. De här är något äldre än Angkor och det märks att det inte investerats samma belopp i återuppbyggnad/underhåll. Här leker skolbarnen bland tempellejonen som det vore deras skolgård och det är lika många turister som hittat hit.
Vi började med att besöka Bakong, som är khmerernas första tempelberg i sandsten. Därefter åkte vi en kort tur till Preah Ko som är ett gammalt hinduiskt tempel (många av templen i Kambodja har hinduistiska anor, och en del som tex Angkor Wat omvandlades till buddhistiska tempel/kloster). Utanför templet låg en stenko, och tegeltemplena var ganska väl rekonstruerade. Man ser att en del bitar är moderna i betong/gips, men de som är i original blir man förvånad över att de lyckats bevaras så pass väl med tanke på det fuktiga klimatet och att många av de utsnidade bitarna är gjorda i sandsten.
Sist avrundade vi med Lolei som ligger lite längre från de andra. Här finns fyra torn och skicket på dessa är varierande. En del påminner mest om en tegelstenshög,medan ett var mer återuppbyggt. Jag antar att det är en fin balans mellan att låta ruiner vara som de är och att återuppbygga de så att man kan se hur de sett ut i sin glansperiod.

Silkeskokonger på tork i solen

Kokning av kokongerna för att få
ut silket

mängder av silkestrådar

Naturfärgat silke

Bekong

Dörr på Preah Ko

Preah Ko

Lolei, fyra torn

Angkor Wat i soluppgång

Om de på hotellet tyckte vi var konstiga dagen innan var det inget mot vad de tyckte när vi sa att vi skulle cykla till Angkor Wat för att se det i soluppgången. "Men ni måste cykla vid fem!" "Okej". Sagt och gjort, fem över fem hade vi fått frukost i låda, placerat dessa i cykelkorgen och med  lite lampor på cykeln begav vi oss ut. Det var knappt mörkt. Det var mycket ljus i staden och det hade börjat ljusna så smått. Vid kvart i sex kommer vi fram, lagom till gryningen, och det rör sig stora folkmassor inåt. Det står biljettkontrollanter på bron över vallgraven för att kolla att vi betalt - det här är ju det man betalar sina $40 för. Över bron, genom porten. På andra sidan ser vi henne - Angkor Wat. Hon ligger ligger där i morgondiset som snart skingras av solens uppgång. Det ljusnar och av en förbipasserande guide hör vi att solen först dyker upp vid 6.47. Vi öppnar våra frukostlådor och hittar pannkakor och färsk frukt (vattenmelon, papaya, ananas, banan och drakfrukt). Som vanligt är pannkakorna amerikanska, men de passar bra till frukost. Speciellt när man får en liten burk med honung att doppa dem i till.
Folk samlas vid de stora dammarna framför Angkor Wat. Alla turister försöker muta in den bästa platsen för att se/fota den bästa reflektionen. Vi tycker det verkar tråkigt att vänta där på själva soluppgången och beger oss istället in i templet innan horderna anfaller. Det är helt ljust nu och det är några andra morgonpigga turister inne redan. Vid några Buddhor tänds rökelse.
Lagom till soluppgången går vi ut igen. Tar några bilder och går ner mot dammen där det är bäst reflektion. Horden har redan börjat skingrats och jag lyckas komma nära dammen och få några bra (och obligatoriska) bilder.
Tillbaka inne i palatset vill vi upp i tornen. Här är ett av få ställen de faktiskt implementerar klädkoden på täckta axlar och knän. Det visar sig att trappan upp öppnar åtta så vi har en stund att gå runt i resten av templet först. De öppnar så klart lite tidigare och när vi är där någon minut i åtta så är det nästan ingen kö. Trappan upp är brant och placerad ovanpå den ännu brantare originaltrappan. Väl uppe är det som ett minitempel - det allra heligaste. Här uppe är det bra utsikt över Angkor Wat, de andra templen syns inte eftersom det är så mycket skog emellan.
Vid halv nio beger vi oss till cyklarna för att ta oss till silkesmaskarna. Men mer om det i nästa inlägg.

Angkor Wat i soluppgången

Detalj på en vägg

Tornen inifrån templet.
Observera den gamla trappan till vänster

Den nybyggda trappan upp

Fönster. I like like :)

Utsikt från tornen över templen i
förgrunden och porten bakom

Apsaradansare på en vägg.