Risterrasserna i Banaue och Batad

Något lugnare än tuppfäktning och simning med valhajar är risfälten uppe i norra Luzon, i och kring städerna Banaue och Batad. Uppe vid risfälten på drygt 1000 meters höjd är det något kyligare och för första gången på flera veckor är det långbyxor och fleece som gäller även på dagtid. Regnet ligger i luften när vi kommer fram till Banaue. Där lämnar vi väskorna på hotellet och tar en jeepney till grannorten Batad. Risterasserna här är ett världsarv enligt UNESCO, precis som de på Bali. Enligt guiden är stenterrasserna här mer än 2000 år gamla. Vi går på smala stigar som går på terrasserna och det gäller att hålla balansen för att inte ramla ner i de vattenfyllda bassängerna.
Dagen efter tittar vi på terrasserna vid Banaue som är uppbyggda av lera istället. Vi bestämmer oss för att gå de dryga två km tillbaka till staden, turistbyrån påstod att det skulle finnas en utmärkt stig. Det gör det inte. Snart är den borta, det har börjat regna och vi går på hala stigar mellan terrasserna. Ibland tar en bra stig slut och vi får klättra både upp och ner för att komma vidare. Vi frågar en bonde om vägen som pekar och förklarar att där borta finns en trappa, sen är det bara att följa stigen.. Ja, trappan fanns och bron över bäcken, men på andra sidan väntar en hal stig uppåt. Jag inser att man inte behöver åka så långt från civilisation för att hitta äventyr.

Risterrasser i Batad

Själva Batad ligger omgiven av risterrasserna.

Medan restaurangerna och hotellen ligger uppe på kullen, allt för att få bästa
utsikten.

Vägarna genom risterrasserna och till ett närliggande
vattenfall är stundtals branta.

Och ibland får man gå på de smala terrasserna (2-4 dm i bredd) och balansera.

Risterrasser utanför Banaue.

Banaues utsiktspunkt. På andra sidan dalen ligger orten.

Vägen går längs smala trappor och på hala terrasser.

Banaue känns lite som en ort upp i bergen i Nepal, det är lagom kallt, standarden
är enkel och de små affärerna har ett otroligt brett sortiment.

Mekongdeltat

Någon dag senare klev vi in i nästa turistbuss för att åka på en organiserad tur kring Mekongdeltat. Mekongfloden börjar i Kina och slingrar sig sen igenom Burma, Thailand, Laos, Kambodja innan den till sist rinner ut genom södra Vietnam.
Efter ett par timmar på bussen är det skönt att sträcka på benen och vi stannar vid tre jättebuddhor. Som vanligt med stora grupper så tar det tid att samla alla igen, så vi hinner både se statyerna, templet och ta en fika innan det är dags att köra vidare. En kort färd senare stiger vi av i My Tho där vi byter till en turistbåt. Med den slussas vi runt för att kliva iland på väl valda platser, vi får prova exotiska frukter (bla ananas, vattenmelon, papaya och drakfrukt), vi får rida häst och vagn (typ fem minuter fram och tillbaka på en väg) och vi dricker honungste medan de försöker sälja på oss någon mirakelkräm. Vi får även åka småbåt längs en kanal, men det är fullt med både turister och båtar så det är ganska trångt. Båt i Bangladesh var så här i backspegeln mer genuint.
Vi övernattar i Can Tho. Morgonen samlas gruppen ihop igen (vi blev utspridda på ett par hotell) för att med båt åka till den flytande marknaden Cai Rang. Båtarna signalerar med uppspända stänger vad de säljer; säljer de ananas så hänger det en ananas högst upp på stången. Kanske är vi sena till marknaden, men det kändes som om det var ungefär hälften båtar med varor till försäljning och hälften turistbåtar..
Vi hinner med två stopp till innan vi återvänder till Can Tho. Vi börjar med att få se hur vermicelli-nudlar tillverkas för att sen åka till en fruktträdgård där drakfrukt, durian, mango, papaya mm odlades. Givetvis avsattes det tid för att hinna köpa och äta frukt.
Tillbaka i Can Tho splittrades gruppen, en del skulle tillbaka till Saigon, en del skulle stanna en dag till och några, inkl oss, skulle vidare till Phu Quoc. Vi som skulle vidare blev efter lunch körda till en lokalbuss som tog oss till Rach Gia, en hamnstad, för att därifrån ta båten morgonen efter.

Jättebuddha.

Många mekongturister

Häftig frukt/växt längs vattnet.

Lunchrestaurangen. Här kunde man beställa orm, sköldpadda eller ål.

"Monkey bridge" kallade guiden den här sortens bro byggd i bambu.

Kokoskoletillverkning. Turister och souvenirförsäljning.

Nästan alla busstopp såg ut så här. Butik, restaurang och någonstans bakom allt
var toaletterna gömda.

Flytande marknaden. Enligt den uppstickande stången säljer den här båten
diverse frukt och grönt.

Dryckesförsäljaren lämnar nöjt vår båt och kör vidare till nästa.

Vermicellinudlar på tork. När de torkade något läggs de i en strimlare så de får
mer klassisk nudelform.

Jute - ett bra material för väskor

Första gången jag hörde att det odlas jute i Bangladesh tänkte jag på julgransmattor och julklappssäckar - ni vet den här grova lite småtråkiga gulbruna väven (enligt svenska wikipedia var det dessutom populärt med jutetapeter på 60- och 70-talet). Bangladesh är världens andra största producent av jute (efter Indien) och på vägen hem från Khulna förra veckan såg vi både jute på tork längs vägen och jute som packades om för transport till någon fabrik.
Numera gör man det mesta med jute (kläder, skor, hemtextilier), fast själv tänker jag mest på väskor. I många av mina favoritbutiker här hittar man juteväskor - både vardagsväskor och shoppingkassar.

Ompaketering av jute längs vägkanten.

Juteväskor - både finare för vardagen och för shopping (shoppingkassen i mitten
har ett tunt lager plast på insidan - I like like för regniga klimatet i Sverige).

Singapores botaniska trädgård

Singapores botaniska trädgård är en oas bland alla breda gator och skyskrapor. Här inne är det enormt (74 hektar; 2,5km från norra till södra gränsen). I Singapore passade jag på att gå så mycket som möjligt. Här i Dhaka tycker jag det är både långt och jobbigt att gå till mataffären (900m enligt google maps) så det var skönt att komma ut och röra på sig (en mil om dagen är säkert bra för magen),
Inne i Botan (för att säga som man säger i Lund) finns även Nationella Orkidéträdgården, tre hektar med runt 1000 arter och 2000 hybrider! De slår ju lätt mina fyra brudorkidéer hemma, och man blev lite (okej, mycket) sugen på att skaffa fler :)

Sköldpaddor i en av dammarna/sjöarna.

I parken är det mycket gräsytor och promenadstigar.

Jättenäckrosor.

Lila orkidé.

Små orkidéer med blad i sidled. (Det fanns flera
stycken, alla var lika häftiga.)

Omgiven av orkidéer.

Det fanns även en bonsai"trädgård", en ca 30 stycken bonsaier uppställda för
beundran. Den här var en av de mer "klassiska".

Den häftigaste var nog det här miniatyrbananträdet!
Jag undrar om det blir miniatyrbananer på trädet.

Ljusspel i blad.

Risfält - ett världsarv

Bali är täckt av risfält. Och några av dessa är så vackra att de lyckats bli upptagna på UNESCOs världsarvslista för något år sen.

Dessa risfält ligger kring orten Jatiluwih, väster om där vi befann oss i förra inlägget. När vi närmar oss ser vi vackra terrasser, en del tomma och en del med ris i. Längre fram kommer vi till mer idylliska terrasser med vattenfyllda risfält. Här har flera andra turister stannat och längs vägen finns mängder av turistrestauranger. Vi går en liten promenad bland risfälten, men solen står redan högt på himmeln så det blir inte alltför långt.

En fika senare kör vi vidare mot ett annat tempel, Pura Luhur Batukaru, som är ett av de mer heliga på Bali. Även om Indonesien i stort är muslimskt så är Bali hinduistiskt, med inslag av animism och buddhistiska boddhisattvor. Både på tempel, utanför hus och på vägar ser man flätade små fyrkantiga korgar som varje morgon ställs ut fyllda med blommor, något ätbart (godis/kaka), rökelse och ibland även pengar.

Risfält, en del utan vatten och ris. 

Dalgång full med terrasser med risfält.

och med berg i bakgrunden.

Fler terrasser.

Tempel. Inga turister bakom skylten. Eftersom det var så heligt, fick alla
låna och bära en sarong under besöket.

Offerkorgar.

Del av templet.

Dhakas botaniska trädgård

Dhakas botaniska trädgård är mer som ... ähum ... en vanlig park. Man betalar inträde (20taka) och sen får man gå runt i parken - som visserligen är stor men det finns inga skyltar om vad växterna (=träden) heter. Det första som möter en vid ingången är en rosplanering, både i kruka och direkt i marken. Sen följer en trevlig promenad inne i parken med höga gröna träd innan vi viker av på en mindre stig och hittar en näckrosdamm. Det börjar närma sig lunchtid så vi hinner inte utforska hela parken och viker därför av tillbaka strax efter dammen. Några unga killar skriker "baby" (fast det låter som "babbi" först) efter mig och en liten tjej kommer fram och tar på mig - nästan helt otänkbart i Sverige men vardagsliv i Bangladesh.

Parkeringen. Botaniska ligger precis bredvid zooet och båda i sig är ¨
populära helgnöjen - inte undra på att det blir parkeringskaos.

Ingången till botaniska.

Rosplanering.

Näckrosdamm.

2009: Småland

Det hyrdes stuga i Småland och jag följde med över en helg. En dag åkte vi till Kurrebo (http://www.kurrebo.se/) (nära Tingsryd, södra delen av Småland) som är en visningsträdgård.