Wednesday, 24 September 2014

20 mil hem med bil på 10 timmar: Khulna - Dhaka

Nej, det är ingen bra genomsnittshastighet, 20 mil på 10 timmar. Vi tar det från början.
Eftersom det är för långt att åka från Bagerhat tillbaka på en eftermiddag så stannade vi i den närmsta större staden, vilket är Khulna. Som ni kanske minns har vi varit där innan, nja, i alla fall sovit där. Nu kom vi fram lagom för att se staden en stund i dagsljus.
Stan påminner lite om Dhaka, möjligen är trafiken något mer organiserad, och många av cng:arna (typ tuktuk) kör mer civiliserat.
Vi går en runda genom vad som ser ut att vara centrum på vår karta och passerar gator med skoaffärer, järnvägsstationen, bananhamnen och stora marknadsgatan.
Dagen efter påbörjar vi vår hemfärd norrut mot Dhaka i vår egen bil som plockade upp oss där båten The Rocket lämnade oss. Precis när vi lämnat Khulna står det att det är 189km till Dhaka. Hemma i Sverige skulle det ta drygt två timmar. Här tar det något längre.
Vi passerar fält som är översvämmade efter regnperioden och män som sorterar jute (tänk materialet i julklappssäckar) och vi gör en avstickare till landsfaderns grav (det är hans dotter som är premiärminister nu). Vi stannar en halvtimme för lunch och strax därefter kommer vi till färjan vid Kawrakandi som ska ta oss över Padma till Mawa. Det är planerat att det ska byggas en bro, och jag förstår varför. Det existerar knappt någon organiserad kö för att komma på färjorna över och vi trängs med bussar och lastbilar och andra personbilar som alla tror att de ska smita före oss. Till slut kommer vi på en färja och sen får vi nästan millimeteranpassa oss för att komma in i vår "ruta" så att ytterligare en bil får plats.
Själva färjan tar nästan två timmar (ungefär en mil lång resa), men inlastning och urlastning tar tid.
När vi sen väl kommer in i Dhaka fastnar vi i rusningstrafiken och sitter mest stilla i bilen hela tiden. Men till slut är vi hemma, tio timmar efter vi började.
Bananer i hamnen i Khulna.

Hamnen i Khulna. Längst till vänster syns "bananhuset".


Matmarknad.

Något annorlunda grönsaker än vad man hittar hemma.
Tata-lastbil, målad precis som i tillverkningslandet Indien.

Översvämmade fält. Efter regnperioden är mycket blötlagt.
Nu väntar vi på att få komma ombord på färjan över. Kön är inte särskilt
organiserad och det gäller att lyckas tränga sig.

På vår färja trängs de sista bilarna in. Fast vår färja är egentligen en pråm
och vi har en lotsbåt som styr oss till höger utanför bilden.

Vår färja ser alltså ut ungefär så här, fast vi hade något fler personbilar i mitten.


No comments:

Post a Comment