If you don't know where you are going any road can take you there: Åtta dagar i veckan i Yangon

När vi kom till Yangon var det mörkt. Taxin in till stan och hotellet tog en trekvart i den sena rusningstrafiken.
Morgonen därpå var vi uppe med tuppen och var på frukosten när de öppnade kl 6.00. En halvtimme senare tog vi en taxi för att åka till Shwedagon Pagoda (som är 99m hög). Trots att klockan bara var sju var det full aktivitet. Folk bad och offrade, röda mattan plockades fram för något viktigt besök, det var ceremoni med buddhor i bärstolar som gick runt pagodan. Varje veckodag har sin egen plats för tillbedjan runt den stora pagodan - man offrar till den buddha som står vid veckodagen man är född på. Och för att få åtta dagar i veckan är onsdag två dagar; onsdag förmiddag och onsdag eftermiddag.
Pagodan och alla kringtempel lyste starkt gyllene i det tidiga solskenet, men ännu hade inte stenarna man gick på hunnit bli alltför varma för mina otränade bleka fötter. De första västerländska turistbussarna började droppa in lite senare, vid åtta, nio och runt nio kände vi oss klara för att ta oss an stan.
Vi började med stora marknaden där det fanns mängder av handlare, en del hade inte öppnat strax före tio när vi kom dit. Vi fortsätter vår stadsvandring enligt kartan vi fick på hotellet och ser gatumarknader och tempel från de flesta religioner och det är mycket blandat folk ute. Nära stadens mittpunkt, Sule Pagoda (som det är byggt en stor rondell kring), stannar vi på ett kafé och äter lunch. Efter lunch tittar vi mer på stan, det finns både gamla kolonialbyggnader och moderna skyskrapor, allt blandat med pagoder i guld lite här och där.
Vi kommer sen till Botataung Pagoda, en pagoda som sägs inneha ett par av Buddhas hårstrå. Till skillnad från de flesta pagoder kan man gå in i denna. Inne i hjärtat av pagodan, omgärdat av guld och glas ser vi relikskrinet. Folk kastar in pengar tillsammans med böner genom den lilla luckan.
Efter en mellanlandning på hotellet plockar vi upp vår resväska och tar en taxi mot flygplasten. På vägen dit gör vi ett stopp vid den liggande jättebuddhan (65m lång), Chauk Htat Gyi, byggd på 60-talet efter att den sittande Buddhan på samma ställe bestämt sig för att lägga sig ner (läs: den rasade).