If you don't know where you are going any road can take you there: Tuppfäktning och valhajar

Vi kom med nattbussen från Manila till Legazpi klockan åtta på morgonen. På andra sidan långfärdsbussarna stod minibussarna och väntade. Vi hittade en till Donsol, men som vanligt skulle den inte gå förrän den var full och vi var nästan först. Då passade det bra att ta en tur inom snabbköpet bredvid för att köpa frukost. När den var uppäten var bussen klar för att gå. Perfekt timing! En dryg timme senare stiger vi ur i Donsol, byter till en trecyckel (motorcykel med sidovagn) och åker vidare till hotellet. Vi intar lunchen på ett grannhotell eftersom vårt är strömlöst, och precis när vi är på väg tillbaka blir vi stoppade av en trecyckelförare som undrar om vi vill se tuppfäktning.. Okej, säger vi och han kör oss till en liten by i närheten.
Vi följer ropen längs en liten stig förbi ett hus och vi kommer ut på en allmänning bakom byn. Där på en uppbyggd arena flockas folk. Vi kommer lagom till vadslagningen. Män går runt inne på arenan och tar bud. I bakgrunden förs två tuppar in som får "hälsa" på varandra genom att deras ägare som håller dem föser ihop dem. Domaren annonserar att det snart börjar och arenan töms. De två tupparna börjar slåss direkt.
Den ena faller snart ihop - det är en kamp på liv och död. Efter ytterligare någon match lämnar vi området, jag är något äcklad över att sånt här djurplågeri fortfarande finns.
Kvällen tillbringas med något lugnare djur - eldflugor. Vi tar en båttur på floden och tittar på träd med eldflugekolonier. Honorna blinkar i takt med varandra, ljusskenet påminner om en julgransslinga och det känns väldigt passande sydostasien.
Dagen efter börjar tidigt. Det här är vad vi åkt hit för. Nu ska vi ut på valhajsjakt! Eller snarare ut och försöka simma med dem. Till skillnad från andra ställen i Filippinerna så matar man inte djuren här och därför är man inte garanterad att få se någon.
Vi får instruktioner från vår guide ("när jag säger till så sätter ni på fenor och snorklar och hoppar i och följer mig"). Det tar nästan två timmar innan vi får syn på den. Plötsligt är alla tio turistbåtarna där och trängs. Vår grupp är snart nere, och där, där är den! Den är ganska liten, 5-6m, vår guide berättar senare att det var en unge - de vuxna blir runt 10m. Det hela går fort. Jag ser den, maken tar kort och simmar med. Jag försöker men får en fena av den tyska killen från min båt i huvudet så jag tappar lite och lyckas inte hänga med. Maken kom en bit längre, men snart väntade nästa grupp på valen och även han fick ge upp.