Sepilok - sluta apa dig!

Vi tog bussen från Mount Kinabalu mot Sandakan och hoppade av i Sepilok. Efter incheckning och lunch begav vi oss bort till de två djurrehabiliteringscentra som ligger bredvid varandra och som satt orten på kartan. Vi började med att titta på malajbjörnar på Bornean Sun Bear Conservation Centre. Björnarna var jättesöta små varelser på 1,2-1,5m och många av dem har kommit hit efter att ha varit fångade (en del har hållits som husdjur!). Här får björnarna lära sig björnbeteende på nytt innan de kan släppas fria (en del bedöms inte klara av det så de får leva ett behagligt liv på centrat).
Bredvid ligger Sepilok Orang Utan Rehabilitation Centre, som på samma sätt tar hand om övergivna orangutaner (en del orangutanger kommer till centrat när de är små då deras mammor fallit offer för skogsskövling). Vi kommer dit lagom till sen lunch/middag och en skötare går in på en stor träplattform uppbyggd kring ett träd och tömmer en korg med frukt. Det går inte lång stund efter han försvunnit innan aporna kommer fram. Först kommer en yngre orangutanghane klättrandes uppför en stege, men han försvinner snabbt när en äldre hane kommer insvingande via uppspända rep mellan träden. Även en hona med barn dyker upp. När dessa ätit sig mätta och dragit sig tillbaka kommer den första hanen fram igen..

Malajbjörnar.

Tittut!

På vägen ut från björncentrat får vi syn på en ekorre (?) i ett träd.

Matdags för orangutangerna. Skötaren kommer med
en hel korg frukt.

Alla aporna på plats.

Den äldsta orangutangen får äta i fred.

Hona med barn - som verkar fattat tycke för bananer.

De äter i varsin hörna av plattformen.

Efter maten passar den äldre hanen på att göra lite yoga - säkert bra för
matsmältningen.

Den yngre hanen kommer tillbaka när de två andra är färdiga.