Sunday, 28 August 2016

Transsibiriska tåget mot Mongoliet

Någon timmes färd på tåget från Ulan Ude delar sig spåret. Vårt svänger av söderut mot gränsövergången Naushki (Ryssland) - Sükhbaatar (Mongoliet), medan både den klassiska rutten till Vladivostok och transmanchuriska rutten (med slutdestination Peking) fortsätter österut ett tag till.
Gränskontrollen vid Naushki är otroligt rigorös. Passen samlas in av en kvinna. En ny kommer ombord som vill kolla den stora ryggsäcken (handbagaget var inte så viktigt). En man kommer med knarkhund för att en stund senare följas av ytterligare en man som letar gömda personer. Sen kommer våra pass tillbaka.
Det är uppenbarligen inte lätt att smuggla ut något ur Ryssland..
I Mongoliet ville de bara ha våra pass, kolla lite snabbt på kupén och en man kom och samlade in våra tulldeklarationer.
Hela gränsövergången tog runt fyra timmar; två timmar på ryska sidan, knappt en timmes färd emellan och en timme på mongolska sidan. Ganska effektivt tänkte jag med tanke på hur långt tåget var. Så vid midnatt rullade tåget vidare in i Mongoliet.
Senare i Mongoliet får vi höra av andra turister att deras tåg fastnat vid gränsen och att det tagit över åtta timmar totalt!
Vår 2 klasskupé. Nere till vänster ser man en "låda"
där man kan lägga sin väska ifall man vill frigöra
lite plats inne i kupén. Den lådan var också tullen
väldigt intresserade av..


När tåget passerar en väg fälls det upp spärrar i marken.



Landskapet börjar bli mer stäpplikt när vi närmar oss gränsen.





Vårt tåg har stannat i Naushki och eftersom det är ett kinesiskt tåg har vi
kinesiskt personal ombord - som alla behöver en bensträckare.

Tåget. Går rutten Peking - Ulan Bator - Moskva och
omvänt.

Ulan Ude

Ulan Ude sägs vara lite speciell - det är en av få ryska städer med tydliga buddhistiska inslag, vilket beror på folkslaget burjater som bor i trakten. Burjater är ett mongolfolk och precis som många mongoler följer (en variant av) tibetansk buddhism. Förutom ett kloster i utkanten av staden och ett annat längre bort märktes inte buddhismen i gatulivet, däremot på maten som hade tydliga asiatiska inslag (tex med momosliknande dumplings).
Ulan Udes station

Koltransport

Stadens stora sevärdhet - ett gigantiskt Leninhuvud!

Hammaren och skäran på en husfasad.

Park i centrala delen av staden.

Utsikt över staden.

Buddhistklostret Rinpoche Bagsha Datsan ligger uppe på en kulle nordost om
centrum

Utsikt från kullen uppe vid buddhistklostret.

Böneflaggor

På en byggnad nära tågstationen hittade vi den här väggmosaiken

Tåg längs Bajkalsjön

Det tar runt åtta timmar med tåget från Iruktsk på Bajkalsjöns västra sida till Ulan Ude på den östra. Under resan som halva vägen går läns sjön passerar man små orter och badstränder samtidigt som tåget slingrar sig emellan det kulliga landskapet.





Korridoren i andra klass.

Andra klasskupé.

Toaletten i andra klass.





Listvyanka - nere vid Bajkalsjöns strand

Så, innan vi fortsätter på vad som sägs vara den transsibiriska järnvägens finaste delsträcka, den längs Bajkalsjön, åker vi ner till semesterorten Listvyanka för att titta närmare på sjön. Tyvärr har vi ingen tur med vädret, det är molnigt och regnet hänger i luften.
I hamnen ligger båtar som tar turisterna ut på sjön.

Fint trähus i Listvyanka.

Många bybor röker och säljer fisken omul på garageuppfarten till
förbipasserande.

Stranden i Listvyanka. Här finns små serveringar, sittplatser, hoppborgar och
några modiga som trotsar vädret för att ta ett dopp i Bajkalsjön.

En konstnär i Listvyanka tillverkar skulpturer av
gammalt skrot ... 

... som görs av delar från gamla bilar.

Irkutsk

Framme i Irkutsk och vi stannar två nätter för att se stan och Bajkalsjön.
Stationen i Irkutsk.

Kazansky Church.

Kiosk byggd i Duplo (eller liknande klossar)

Museum över en av de som blev förvisad till Sibirien på 1800-talet.

Jag har hittat mitt kaffeställe...

En av kommunens byggnader.

Polis

Minibuss

130 Kvartal, ett område med uppbyggda trähus. Mycket hög Disneylandsfaktor
med många restauranger, hotell och aktiviteter.

Nytt blandas med äldre. Moderna kaffekedjor i 50-talshus och spårvagnar som
susar förbi.

Fina hus på stan.

Mat på transsibiriska järnvägen

Så, vad äter man på tåget? På första tåget, Rossiya, hade vi lyckats boka så det ingick en middag. När vi kom in i kupén låg en meny på bordet och snart därefter kom en restaurangpersonal och frågade vilket alternativ vi ville ha. Det ingick även en snackslåda med bulle, tepåsar, choklad och lite sylt.
Annars fanns det varmvatten att hämta i samovaren, så det var vanligt att man köpte nudlar eller pulvermos (med smak och krutonger) "på land" och lagade på tåget. På stationerna fanns kiosker med läsk, vatten, kakor, glass och nudlar, men även små gummor och gubbar som gick runt och sålde sånt som de lagat hemma, bullar, piroger, pannkakor. På några av stationerna fanns större caféer eller enklare restauranger man kunde handla på om man kände att man hade tid.
Menyn på Rossiya


Beställde man te av sin "tågvärd" fick man det
serverat i glas.

Maten i restaurangvagnen på Rossiya.

Tågets snackxbox.

Typisk stationskiosk. 

Hallen utanför kupéerna med samovaren längst bort.

Typisk tågmat; nudlar, bulle och juice.

Gummor som säljer mat står på stationen och väntar på att tåget rullar in.

"Äkta" sovjetglass.