Någon timmes färd på tåget från Ulan Ude delar sig spåret. Vårt svänger av söderut mot gränsövergången Naushki (Ryssland) - Sükhbaatar (Mongoliet), medan både den klassiska rutten till Vladivostok och transmanchuriska rutten (med slutdestination Peking) fortsätter österut ett tag till.
Gränskontrollen vid Naushki är otroligt rigorös. Passen samlas in av en kvinna. En ny kommer ombord som vill kolla den stora ryggsäcken (handbagaget var inte så viktigt). En man kommer med knarkhund för att en stund senare följas av ytterligare en man som letar gömda personer. Sen kommer våra pass tillbaka.
Det är uppenbarligen inte lätt att smuggla ut något ur Ryssland..
I Mongoliet ville de bara ha våra pass, kolla lite snabbt på kupén och en man kom och samlade in våra tulldeklarationer.
Hela gränsövergången tog runt fyra timmar; två timmar på ryska sidan, knappt en timmes färd emellan och en timme på mongolska sidan. Ganska effektivt tänkte jag med tanke på hur långt tåget var. Så vid midnatt rullade tåget vidare in i Mongoliet.
Senare i Mongoliet får vi höra av andra turister att deras tåg fastnat vid gränsen och att det tagit över åtta timmar totalt!
Vår 2 klasskupé. Nere till vänster ser man en "låda" där man kan lägga sin väska ifall man vill frigöra lite plats inne i kupén. Den lådan var också tullen väldigt intresserade av.. |
När tåget passerar en väg fälls det upp spärrar i marken. |
Landskapet börjar bli mer stäpplikt när vi närmar oss gränsen. |
Vårt tåg har stannat i Naushki och eftersom det är ett kinesiskt tåg har vi kinesiskt personal ombord - som alla behöver en bensträckare. |
Tåget. Går rutten Peking - Ulan Bator - Moskva och omvänt. |