Bhaktapur - där medeltiden lever kvar

Bhakatapur är den tredje gamla kungadömet i Kathmandudalen (de andra är Kathmandu och Patan) och här hittar vi det tredje Durbar Square.
Bhaktapur har mer kvar av sin småstadscharm och sin gamla stadskärna. Många medeltida byggnader (främst från 1400-talet) står kvar, som tex det kungliga palatset med sin gyllene port (den är tillagd på 1700-talet). På gatorna inne i gamla staden är det få bilar, några motorcyklar och mängder av fotgängare, många precis som vi tillresta för att titta på staden.
Vi är där i slutet av oktober och riset från de angränsande fälten har precis skördats och runtom i hela staden hanteras riset. Det separeras från stråna och soltorkar på presenningar som ligger utlagda på alla torg och gathörn, på en del torg finns knappt plats att ta sig förbi på. På det kända "Potters' Square" som krukmakarna runt torget i vanliga fall använder för att torka sina krukor, finns knappt några krukor utan ännu mera ris.
Och med resan till Bhaktapur avslutas Nepalresan.

Bönehjul i tegel i en tegelvägg

Det dammar i staden pga rishanteringen.

Påfågelfönstret från 1400-talet anses vara det finaste utsnidade fönstret i
Kathmandudalen.

Hus med majs på tork.

Ris fyller nästan alla torg (utom de där turisterna håller till).

Durbar Square, med kungliga palatset och gyllene porten till vänster.

Gud.

Gyllene porten.

En buss försöker ta sig igenom folkmassan på Taumadhi Tole.

Nyatapola templet, det högsta templet i Nepal med sina 30m över torget nedanför.

Fest i Patan

Strax söder om Kathmandu, på andra sidan Bagmatifloden ligger staden Patan. Hit kommer de flesta turisterna på en dagsutflykt från Thamel/Kathmandu, men det är synd eftersom här finns mycket att se och bra restauranger (många expats bor eller jobbar här, så här finns bättre matställen och caféer - Thamel är mer för backpackers och människor som ska ut på vandring (och är bra om man behöver köpa saker inför vandringen)).
När vi var i Pokhara hade Tihar (i Indien känt som Diwali) redan börjat, och vi kom till Patan lagom till den hinduiska ljusfesten. Folk målar färgglada blommor utanför sina dörrar och tänder ljus på kvällen så att Lakshmi (välståndets gudinna) ska hitta in och välsigna hemmet.
På kvällen är det tänt med hundratals små enkla oljelampor i fönster och dörrar och jag fick associationer till svensk jul med adventsljusstakar i fönstren.
Patans Durbar Square är mindre än Kathmandus, men det är vackrare och på något sätt mindre stökigt.

Utsmyckningar till ljusfesten.

Välkommen in!

Durbar Square i Patan. Till vänster det kungliga palatset och på högersidan
tempel tillägnade olika gudar.

Försäljning av färg till dekorationerna ovan.

Bhairab, Shivas våldsamma manifestation.

Mul chowk, palatset största och äldsta torg/innergård.

Durbar Square, sett från andra hållet.

Offerblommor och citrusfrukter till försäljning.

Bönehjul.

Träport med mängder av utsnidade detaljer. Tihar till ära dekorerad med blommor. 

Paragliding och rafting (forsränning)

Som jag sa i förra inlägget så finns det mycket "äventyrs"aktiviteter att göra i Pokhara, och vi ville inte vara sämre.

Efter att ha kört på slingriga vägar upp till en kulle står jag där helt plötsligt med en sele fastspänd på mig och undrar lite hur jag hamlade här. Innan jag hunnit tänka längre är jag fastkopplad i min pilots sele (jag gör ett tandemhopp) och han i sin tur sitter fast i själva fallskärmen. Jag har mina instruktioner; spring, spring, titta rakt fram, fortsätt springa även när du är i luften, sätt dig när jag säger till.
Det är jobbigt att försöka springa framåt när fallskärmen drar mig bakåt, men innan jag vet ordet av är jag uppe i luften. Det är tyst och vi svävar fram och runt över dalen nedanför.
Vi åker dit vinden far och min pilot styr oss. Till slut börjar jag bli åksjuk - då är ändå min tid nästan slut och han bestämmer sig för att göra snabba vändningar ner (som visaren på ett pendelur). Jag blir ännu mer yr och han går över till att göra en lång, cirkulär inflygning. Nere på marken igen är jag glad att jag är nere, och hade aldrig i mitt liv trott att jag skulle må så pyton efter 25min i luften bara åkandes dit vindarna tar mig.
Nästa gång tar jag en åksjuketablett innan.
Dagen efter var vi inte sämre utan åkte på forsränning (med en åksjuketablett i magen). Kameran lämnades i bussen, så inte fler bilder än så här. Det var superkul, men vår flotte var något underbemannad (vi var fem pers) och vi borde varit några till för att öka stabiliteten. I en fors hade vi en flotte med tio indier bakom oss, och medan vi fick paddla för kung och fosterland så åkte de lugnt igenom som ingenting hänt. Det var en relativt snäll nybörjarfors och vi var alla genomblöta när vi kom upp, men vi var alla nöjda och glada.

Spring, spring!

Och så är jag iväg.

Och svävar över Pokhara.

När jag tittar ner är allt så dockskåpslikt och det känns nästan overkligt.

Vi hade i alla fall tur med vädret.

Maken går in för landning. Själv är jag nere i vid "husen" och mår illa.

Dagen efter beger vi oss på forsränning. Det var tur att det var molnigt eftersom
det inte gick att ha med solglasögonen (utan spännband) på flotten.

Flotten och forsen.

Staden vid bergen - Pokhara

Pokhara är något av äventyrshuvudstaden i Nepal, här utgår man ifrån om man ska gå någon av vandringslederna runt Annapurna, och här kan man paraglida eller åka på forsränning.
Vi börjar lugnare.
Efter Mt Everest-flighten tar vi flyget till Pokhara, som är mindre hektisk än Kathmandu. Här finns breda trottoarer och längs huvudgatan i turistområdet avlöser restauranger, caféer, turbolag och rättvisa souvenirbutiker varandra. Efter lunch åkte vi till det permanenta tibetanska flyktinglägret Tashi Palkhel strax norr om stan. Det finns tre flyktingläger (snarare flyktingbosättningar) i Pokhara, och Tashi Palkhel är det största.
När vi närmar oss klostret hör vi mässande inifrån och ute är det ganska öde sånär som på en munk som sopar trappan upp till templet. Vi pekar på dörren och frågar om vi kan gå in, visst, om vi tar av skorna först. Inne i templet sitter munkarna i rader och sjunger, reciterar texter och ibland även knäpper med fingrarna i invecklade handrörelser. Ett gäng västerlänningar sitter vid dörren på en matta - några sitter i lotusställning och verkar helt inne i ceremonin medan andra (som vi) är mest inlockade av ljudet.
Dagen efter tar vi båten över sjön Phewa Tal och vi klättrar upp till världsfredspagodan, en vit stor pagoda uppe på en av kullarna, innan vi fortsätter vandringen runt sjön.

Flygplatsen i Pokhara.

Munkarna samlas utanför vid stora porten för att prata med de andra flyktingarna.

Fotboll för Buddha?

Lunch vid sjön Phewa Tal.

I en sån här båt far vi över till andra sidan sjön för att ...

.. gå upp till världsfredspagodan.

Vy över staden uppifrån världsfredspagodan.

Mount Fishtail, eller Mount Machhapuchchhre som det egentligen heter
(betyder fiskstjärt, därav det engelska namnet). Berget är ett av de heligaste
och är tillägnat Shiva, och det är förbjudet att bestiga det.

Staden och bergen från taket på hotellet. Mt Fishtail ligger omgivet av
Annapurna-massivet där flera av topparna går över 7000m, och toppen
Annapurna I är den högsta med 8091m.

Tillbaka i Kathmandu. Väskutlämning...

Gooooooooodmorgoooon Himalaya!

(För er som inte förstod titeln så är det en referens till den utmärkta filmen Good Morning, Vietnam med Robin Williams.)

Nu hade vi verkligen sett allt vi ville i Kathmandu och det var dags att bege sig västerut mot Pokhara, men först en avstickare österut för att se världens högsta berg - Mount Everest på 8848möh. Namnet Mount Everest kommer sig av att den brittiske arméofficeraren och lantmätaren Andrew Waugh tyckte att det fanns för många lokala namn på berget och eftersom han inte ville stöta sig med någon uppkallade han berget efter sin företrädare som Surveyor-General of India George Everest. Berget ligger på gränsen mellan Nepal och Tibet och går lokalt även under namnen Sagarmāthā ("huvudet i den stora blå himmeln" i Nepal)  respektive Chomolungma ("helig moder" i Tibet).

Klockan 6.00 blev vi insläppta på inrikesterminalen där vi checkade in på Mt Everest-flighten. Det var först lite oklart om vi skulle åka eftersom det sas att toppen låg i moln, men vi tyckte inte det gjorde så mycket så vi var glada när vi kom iväg. På planet, som var ett propellerplan med stolsuppställning 2+1, fick alla fönsterplats. På vägen dit fick ena sidan se Himalaya och på hemvägen fick andra sidan bergsutsikten. De flesta bergen syntes ovanför molnen, men tyvärr låg det lite moln kvar högst upp på Mt Everest när vi kom fram.

Kathmandu.

Nu är vi ovan molnen :)

Himalaya.

Mer berg.

Och ännu fler berg (vad hade du väntat dig?).

Mt Everest i molnen med Nuptse till vänster och Lhotse till höger (tror jag).

När vi inte hade bergsutsikt fick vi gå fram i cockpit och titta.

Inuti flygplanet. Stolarna står 1+2 och alla fick
fönsterplats.

Hindutempel: Pashupatinath

Pashupatinath är Nepals allra mest heliga hindutempel och är tillägnat en av guden Shivas former, Pashupati. Huvudtempelområdet är extra heligt och bara hinduer har tillträde.
Vi går på dammiga gator i ett medelklassområde från Bodhnath rakt söderut för att komma till Pashupatinath. Det är inte särskilt turistiskt och vi ser fält och kor bakom husen, men vi får ett gäng tjejer i tjugoårsåldern bakom oss. Framme vid Bagmatifloden går vi över bron och betalar inträdet (det är ytterligare ett UNESCO världsarv).Vi passerar de mindre välbesökta templen på vägen till huvudtemplområdet som ligger precis vid floden, där mängder av kremeringsplatser (kremerings-ghats) finns. Precis nedanför huvudtemplet var ghatsen för den kungliga familjen (de blev avsatta 2008) och på andra sidan två broar är ghatsen för "vanliga" människor.
Det luktar och är mycket rök. I bakgrunden hörs mässande och trummor och klockor som ringer. På en av de kungliga ghatsen är man i färd med att elda upp en gudastaty insvept i oranget tyg. Mängder av människor stannar och tittar. På motsatta sidan, på östra stranden, finns mängder av små Shivatempel, här bor heliga sadhus när de kommer hit på pilgrimsfärd. Många av dem har långt hår i dreads, är vitmålade på kroppen och målade med rött, vitt och gult i pannan för att visa tillhörighet med sin gud.

Det här bostadsområdet passerade vi på vägen till Pashupatinath.

Klocka vid ett av templen.

Shivatempel.

Vi närmar oss huvudtempelområdet.

På andra sidan floden är huvudtemplet, där det gäller se men inte röra för
icke-hinduer.

Shivatempel till vänster och de kungliga ghatsen till höger.

En gudastaty eldas till musik och mängder av åskådare.