Julpynt på Folk International

Igår var vi ute och shoppade en sväng, och nog blev iaf jag lite förvånad när vi springer på ett ställe som (bl.a) säljer julsaker! På Folk International hittade vi både juldukar och julgranskulor (fast vi köpte bara av de sistnämnda). Fast jag borde inte bli så förvånad, det säljs julserviser här året runt.

Julstjärnor

Kamel och hjärta. Pga att blogger läser in bilder fel
ibland och man inte kan rotera dem manuellt, får
man lägga huvudet lite på sned för att titta på
kamelen :)

Man med dromedar

Traditionella kvinnokläder

Hundrade inlägget och det ska såklart firas med färg och glitter! Därför passar traditionella kvinnokläder bra.

Det mest vanliga man ser runtom här i Dhaka är shalwar khameez (uttalas ungefär schallvar kammis), som består av ett par lösa, vida byxor (shalwar) och en lös tunika (khameez). Ofta kombinerar man dräkten med en matchande dupatta, den långa sjalen som brukar ligga löst över axlarna (se bilden nedan). Dupattan kan även användas för att täcka huvudet om man går in i en religiös byggnad (eller bara vill dölja sitt "blonda" hår på stan). Det andra mest vanliga plagget jag ser på stan är sari (här uttalas det med mjukt s, alltså schari), som är ett långt tygstycke som fästs i en underkjol och som viras runt kroppen i olika konstellationer. Ofta virar man en kjol av sarin för att sen låta ena änden gå över vänster axel så den hänger ner på baksidan (man brukar ha en kort tröja under sarin).

Användandet av shalwar khmeez vs sari är lite av en generationsfråga, äldre brukar oftare ha sari, men även en fråga om varifrån man kommer, utanför Dhaka är sari vanligt i alla åldrar.

En del modernare tjejer har även jeans till sin khameez (vilket måste vara olidligt varmt), men även en sorts stuprörsbomullsbyxor är vanligt.

Två shalwar khameez-set, till vänster hänger sjalen på "vanligt" (här) sätt.
Observera hur breda byxorna är (och då är de ändå vikta på mitten).

Festligare khameezer, samt smala stuprörsbyxor.

Sari

Parlamentet från yttre rymden

Är nästan nyss hemkommen från ett besök på Bangladeshs parlament. Arbetet påbörjade i början av 60-talet, och visst är de futuristiska dragen framträdande?
Från början utsågs den bangladeshiske arkitekten Muzharul Islam, men han ville istället få dit någon toppstjärna och försökte få dit både Alvar Aalto och Le Corbusier, vilka båda var upptagna med annat och till slut föll valet på est-amerikanske Louis Khan, som varit lärare för Muzharul i USA.

Inne i byggnaden var det fotoförbud och det krävdes passkopior och underskrivna besöksdokument för att komma in. Vi fick först se biblioteket i botten på rotundan - på ovanvåningen var själva parlamentssalen. I biblioteket fanns mestadels böcker från 70-talet om grannländernas statsskick och ekonomier, men jag hittade även lonely planet för USA och Guinness rekordbok från 2002 i två exemplar - måste vara viktigt för parlamentsledamöterna att veta vem i världen som ätit flest korvar på kortast tid.
Själva parlamentssalen var täckt i en mossgrön heltäckningsmatta och taket bestod av ett jättelikt betongparaply ("vi är alla ett folk" sa guiden), stolarna var gröna och uppställningen såg ut som det brittiska parlamentet med oppositionspartierna på olika sidor av ett litet "torg" och med talmannen som domare över de andra.

Utifrån

Nästan som en gammal medeltida borg, visserligen bara
entrén och i betong och tegel..

"Vallgraven" finns på två av fyra sidor av byggnaden. Husen till höger var
ursprungligen tänkta som bostäder till ledamöterna, men numera bor de
betydligt bättre...

Bashundhara city och den europeiska filmfestivalen

I fredags åkte vi till Bashundhara City, och som namnet antyder är det ett köpcentrum. På översta våningen finns food courten, bion och nu även en nyöppnad isbana! De lyckas inte riktigt slå Dubai, men de försökte i alla fall ;)
Vi var här för den europeiska filmfestivalen, som är EU-sponsrat (så nu vet ni vart pengarna går, en vecka innan valet - tack!). Många EU-länder har skickat filmer till festivalen och Sveriges bidrag är Palme. Fast vi gick och såg Italiens bidrag Loose Cannons, som handlar om en man som tänker komma ut inför sin konservativa pastatillverkande familj. Riktigt bra. Vi träffade en italienare dagen efter som sa att de på ambassaden varit oroliga för att filmen skulle censureras, eftersom homosexuella förhållanden är olagligt i Bangladesh (straffbart med upp till livstids fängelse), men filmen klarade sig igenom censuren. På vår visning (av totalt två) var det kanske 15 personer, varav hälften västerlänningar. Spiderman 2 som gick samtidigt lockade fler.
Biljettpris för en matiné? 200 taka per person (17kr). Liten cola och popcorn? 130 taka (11kr). SF har något att lära sig...

Bashundhara City

Kupolen. På översta våningen (av 7) finns bio, mat
och isbanan.

Dhamrai revisited

Jag var för snart två veckor sen i Dhamrai och besökte en mässingsfabrik, och idag fick jag tillfället att åka dit igen. Eftersom jag ser i det gamla inlägget att det bara fanns en bild på en vaxfigur därifrån, tänkte jag lägga upp lite bilder på deras färdiga mässingssaker. I andra inlägget finns även beskrivet hur de här unika mässingssakerna tillverkas, så tänker inte upprepa mig. Köpte även ett par (icke-mässning) örhängen, riktigt banglastyle!

Älskar såna här hästar/åsnor. Vill köpa dem alla -
speciellt när de är längre än mig själv och blir lite
skräckinjagande.

Lejon!

Det bjöds på riktigt banglate - svart med
mjölk och socker.

Mina örhängen, tur att det är fest imorn så jag
kan använda dem.

Pengar - jo, man ta(c)kar!

Det är lätt att känna sig rikt när man tar ut pengar i Bangladesh - dels för att vi tar ut sällan så det blir stora belopp, dels för att deras största sedel motsvarar 85kr. Valutan här heter taka, টাকা, (som jag nämnt flera gånger tidigare), och uttalas ungefär som tacka.
Som ni kan se av bilden är många av sedlarna färgglada, och finns i flera former och utförande (trots att wikipedia i sin lista över nuvarande sedlar bara säger att det finns en variant av varje, hittade jag i min plånbok två varianter av sedlarna för 10 taka, 100 taka och 1000 taka, och dessutom säger wikipedia att min ena tia är "withdrawn" - det säger något om det här landet!).
Mynten är dock svårare att få tag på, de vanligaste är 1, 2 och 5 taka, och både 2 och 5 finns även som sedlar (femmamyntet i bilden ligger pedagogiskt nog på femmasedeln).

Taka - saknade 2 taka sedeln i plånboken, men hittade istället ett
5-taka-mynt!

Utlandsröstning

Eftersom det här inlägg saknar bilder får jag skriva något intressantare :P
Det är ju snart EU-val i Sverige (25 maj) och förra veckan var ambassaden öppen ett par gånger för oss här i Utlandet. Alla som befinner sig utomlands kan knalla in på sin ambassad/konsulat när det är öppet för röstning och göra sitt val.
Vi kom dit och blev invisade i ett litet rum med en stol på var sida av ett glasfönster, som kassan på bank. På ett litet bord på min sida låg valsedlar och kuvert och när jag gjort mitt val lämnade jag över kuvertet och passet till tjänstemannen på andra sidan glaset. Han slog in mitt personnummer i något register och så pluppade det ut ett nytt röstkort (våra hade inte kommit än, kuriren skickas bara varannan vecka). Jag fick kolla att uppgifterna var rätt och att jag egentligen skulle röstat där jag "bor" i Sverige. Det nya röstkortet stoppades tillsammans med valkuvertet ner i ytterligare ett nytt kuvert och det hela kommer skickas till min ordinarie vallokal, och kommer enligt val.se att befinna sig i min vallokal 25 maj.
Och eftersom det är "supervalåret" enligt Aftonbladet så får jag en ny chans att utlandsrösta i september.

Kaffepaus på Gloria Jean's i Dhaka

Förutom North End på kaffefronten så finns även ett Gloria Jean's Coffees här i Dhaka som är en australiensisk cafékedja som vi även sett i bla Kambodja.

Kaffet var okej, och de hade även en del skummare kombos: moderna kylda kaffedrycker med massor av grädde, socker och strössel... Kakutbudet får också godkänt (men inte så mycket mer än så).

Tror jag ska undersöka om det är cykelavstånd till North End.

Espresso och Mi Amore - "jordgubbs"moussebakelse.

Min banglacykel

Så har även jag köpt mig en banglacykel - gjord i Bangladesh. En mountainbike för 8500taka (720kr) med (delar av) shimanoväxlar. Visserligen väger den lite mer än jag tänkt för en mountainbike, men den funkar finfint att cykla på, premiärinvigde den igår efter att lås inhandlats i veckan. Det blev en tur ner till nordiska klubben för lunch, vidare neråt mot Gulshan-2-cirkeln och lite tygaffärer, en fika på Gloria Jean's vid Gulshan-1-"cirkeln" (bilder kommer imorn) för att sen svänga inom vår matbutik Unimart på hemvägen.
Eftersom det var fredag igår så var det mindre trafik och alltså en bra dag att cykla - många är lediga fredagar och går i moskéerna, jämför med svenska söndagar.

Min cykel (med rött lås). I bakgrunden syns två "riktiga" banglacyklar
(gjorda i Indien) utan växlar.

Bangladeshisk mat - puchkas

Vår hemhjälp brukar laga bengalisk mat de dagar hon är här, och något av det trevligare hon lagar är puchkas, ফুচকা (även fuchka), i övriga regionen är de kanske mer kända som panipuri. I vanliga fall är det här gatumat, men det funkar utmärkt att äta hemma till middag.
Själva maten består av en rund platt degbit som när den friteras sväller upp och blir som en liten ihålig boll. Om man biter ett hål i denna kan man fylla den med en röra som påminner om en tjock ärtsoppa (antingen på gula ärter eller kikärter) som är smaksatt med röd lök, färsk koriander och grön chili. Ibland tillsätter hon även hackat kokt ägg eller potatis. Sen är det bara att hälla söt tamarind-sås ovanpå. Yummy!

Puchkas: tamarindsås uppe till höger, fyllning nere till höger och
"brödbollar" till vänster.

Västerländskt brödbak i Dhaka

Jag bakade bröd för någon vecka sen och det är något mer utmanande än hemma så det är nästan värt ett inlägg (speciellt när det är lite nyhetstorka som nu ;) ).
I butikerna här kan man hitta vetemjöl och eventuellt majs/sojamjöl, så när vi var i Bangkok köpte vi lite rågmjöl och på amerikanska kommissariatet har vi köpt grahamsmjöl så det finns som tur är en bas hemma. Förrådet bör räcka tills vi kommer hem i sommar och kan bunkra upp om det behövs :)
När man väl fixat kruxet med att införskaffa mjölet har man nästa krux på hemmaplan - att försöka få gasugnen att funka som en vanlig. Lösningen blir att börja med undervärme på en hög fals för att få det genombakt utan att bränna botten för att sen byta till övervärme för att få färgen. Samtidigt som man tar temperaturen på brödet med en ugnstermometer (95-96 grader så är det klart - har slutat ta tid på bröd: "45 min tills det blir gyllenbrunt" kan innebära att det blir döbakt istället).
Förra veckan blev det pumpabröd med alla mjölsorterna hemma, efter Jan Hedhs recept på solrosbröd ("man tager vad man haver").

Mmm, nybakt bröd......

Gulshan-2-marknaden

Bakom ena hörnet av Gulshan-2-cirkeln ligger vår lokala marknad som är mindre än New Market nere i stan, men som fyller basbehoven. Här brukar vår hemhjälp köpa grönsaker mm, men själva är vi här sällan då det ligger en vanlig matbutik i närheten (det finns inte så många, så tror de är främst till för västerlänningar och västvana bangladesher). Men någon gång ska man ju hit med!
Folk ropar "hey ma'm" och "sister, look at this!" efter mig där vi går igenom fisk- och köttmarknaden, det första jag lägger märke till när vi kommit in i mörkret i marknaden är ett fiskstånd och på ett av faten hoppar några av fiskarna till - här är det verkligen färsk mat :P
Vi fortsätter igenom grönsaksdelen och slutar med husgeråd och kryddor. På gatan utanför går en man förbi med en korg på huvudet med runt tio tuppar i, ännu färskare mat än fiskarna.

Del av marknaden

Färsk fisk - lite väl färsk fisk. Några av dem levde fortfarande.

Frukt och grönt.

Ännu mera frukt och grönt,

Utflykt till National Martyrs' Memorial och mässingsfabrik

Nordväst om Dhaka finns ett stort monument nästan helt i tegel, National Martyrs' Memorial, ungefär 35km bort på kartan och två timmars bilfärd från Gulshan. Och med tanke på alla tegelbruken längs vägen så förstår man varför man byggde i tegel. Monumentet är tillägnat dem som dog i frihetskriget från Pakistan 1971 när Bangladesh blev självständigt.
Efteråt körde vi några kilometer vidare längs vägen till Dhamrai och en mässingshantverkare. Här gör man mässingsfigurer enligt tradition och de vi besökte var femte generationen i en hindufamilj som jobbade med hantverket. Man börjar med att göra en figur i vax för att sedan klä in den i lera och bränna lerklumpen. Genom ett litet hål i leran kan vaxet rinna ut och man kan fylla på med mässing. När sedan mässingen stelnat knäcker man lerformen, som alltså bara kan användas en gång - vilket motiverar det dyra priset på föremålen.

National Martyrs' Memorial

Monumentet var nästan helt byggt i tegel och det var mängder med
småtrappor upp och ner - som representerade kampen/lidandet
under självständighetskriget.

Nära monumentet planterar digniteter från
omvärlden träd, här syns Mitterand. Vi såg
även Nelson Mandelas och Yasser Arafats träd.

Hindutempel i Dhamrai, mitt i vägen.

Mässingshantverkarens hus från utsidan.

Modell i vax.

Bättre begagnade kylskåp.

Tegelbruk på vägen.

New Market

Dhakas New Market är ett turistmål i sig, här är det fullt med varor och människor. Själva marknaden är mestadels utomhus även om den har spridit sig till omkringliggande gator och byggnader (som tex tygmarknaden som ligger inomhus på andra sidan stora vägen).
Butikerna är väldigt nischade, en har kläder, en annan böcker. Men det går även att hitta grönsaker, kryddor, bestick, tallrikar, kökssaker, målardukar, leksaker, smycken, hårklämmor, färdigmat, tavlor och krimskrams.

Kökstillbehör till försäljning.

New Market.

"New Fancy House".

Allt till salu! Kvastar, grönsaker, köksbyttor.

Området kring New Market.