Bandarban - vatten

Ena dagen tog vi en tur till Nilgiri, som är en resort som den bangladeshiska armén äger och ligger på en hög "topp" (typ 500möh) och det är utsikten man kommer dit för. Tidiga mornar ligger molnen lågt över dalarna nedanför och enstaka toppar sticker upp, och det ser nästan lite magiskt ut.
På vägen tillbaka stannar vi i ett par byar som tillhör de olika ursprungsfolken, många av byarna vi besöker livnär sig på fruktodlingar, det växer bananer, ananas, papaya men även tobak och bomull på slänterna. En del av dem livnär sig även på att väva sjalar och halsdukar som säljs till turisterna. Vår guide var från folkgruppen Murung men bodde tillsammans med sin familj i sin styvmors hemby, som tillhörde gruppen Bawm. I hans by med 700 invånare hade de kristna missionärerna verkligen satt sina spår för det fanns inte mindre än 6 kyrkor! Vi fick en guidning genom byn, och han berättade att det som skiljde Bawm från en del av de andra grupperna var att de byggde sina hus längs en (tegelstenslagd) huvudgata (de andra bygger husen där det passar och sen blir det som en stor gård emellan med en mängd upptrampade stigar).
På eftermiddagen tog vi en båtfärd på Sangu, som flyter igenom Bandarban, och hoppade av inne i staden och fick därmed lite sightseeing (vårt hotell låg lite utanför stan).
Dagen efter tog vi (lokal)bussen till Rangamati, en stad 3½ timmars bussfärd norrut (7,5mil enligt google maps), och en liten bit på sträckan lyckades vi faktiskt få poliseskort - två polismän framför oss på en motorcykel i en halvtimme! De ville nog mest se till att vi kom vidare till nästa polisdistrikt utan problem.

Soluppgång över Chittagong Hill Tracts, på vägen till Nilgiri.

"Tribal village".

Bawmkvinna väver sjal.

Båt på floden Sangu.

Längs floden är det både lek och ..

... fiske.

Torkad fisk är en delikatess även här (precis som i Cox's Bazar). 

Busstationen i Bandarban.

Bandarban - kullar, ursprungsfolk och bengaliska turister

Åker man in i landet från Cox's Bazar kommer man till Chittagong Hill Tracts. Här hittar man elva ursprungsfolk, som skiljer sig från bengalerna både i språk, religion och utseende. De flesta är buddhister, hinduer eller kristna, men några tror på animism. Att säga att det varit problem mellan ursprungsbefolkningen och bengalerna är en underdrift och därför krävs det idag särskilda inresetillstånd för utlänningar (och extra lång tid tar tillståndet för diplomater). Har man tur och bokar via ett bra guidebolag kan man få dem att övertala myndigheterna att slippa ha poliseskort hela tiden. Det gjorde vi, men vi såg andra västerlänningar på hotellet som hade polis där dygnet runt - själva gick vi runt ganska fritt :)

I staden Bandarban besöker vi Buddha Dhatu Jadi, Bangladeshs största theravada buddhisttempel, och som påminner mycket om Shwedagon Pagodan i Yangon (i angränsande Myanmar). Templet här är såklart något mindre, men det är mycket välbesökt och man hör kameraknäppningar hela tiden.

Strax efteråt beger vi oss till Meghla Park, en något uppbyggd park för turister. Här finns det mesta bengaliska turister gillar; ett minizoo, lagom enkla promenadvägar, fin natur, matförsäljare (men inga papperskorgar), ett minitåg och en linbana! Det sistnämnda kostar 20 taka per person (~2kr) och vi ställer oss i kön dit. Vi lockar till oss fler människor som ställer sig bakom, och som tar kort på oss (vi är de mest exotiska djuren i parken ;) ), och en man till och med trängs för att komma med på samma tur som vi! Själva linbaneturen är inte så häftig, vi åker över sjön, vänder och blir avsläppta på samma ställe där vi började, men att se att något sådant finns i Bangladesh är häftigt.

Chittagong Hill Tracts är ett lummigt och kulligt landskap.

Buddha Dhatu Jadi, populärt besöksmål bland turisterna.

"Drake" på tempelområdet bestående av attribut från många olika djur
- på så sätt skapas ett superdjur, vida överlägset alla andra.

Buddha njuter av eftermiddagssolen.

Linbanan i Meghla Park. Vi åker över sjön och vänder vid huset på andra sidan.

Det finns två hängbroar i parken, och när vi gick över den första tyckte en del
lustigkurrar att det var kul att hoppa på den, vilket jag tyckte var mindre kul
eftersom plankorna var ojämna och räcket lätt att ramla igenom/över..

Bangladeshs semesterort

Vill man komma i närheten av sol och bad i Bangladesh bör man bege sig till Cox's Bazar, en stad i sydöstra delen av landet - väldigt nära till Myanmar. Här hittar man (enligt vissa källor) världens längsta naturliga sandstrand på 120 km. Det märks att de försöker behålla den titeln, och stundtals är stranden förstärkt med stora sandsäckar för att förhindra att havet "äter upp" stranden.
Som med mycket i Bangladesh så har ännu inte de utländska turisterna hittat hit (förutom vi som bor i landet), men det är väldigt populärt bland bangladesherna själva. Här dricks det mocktails och badas i vanliga heltäckande kläder - själv lyckas jag vid vår resort en bit utanför stan hitta en ostörd strand och bada i bikini!

Sandsäckar för att förhindra sandflykt.

Frukostmatsalen.

Fruktfrukost.

Lokal fiskebåt i solnedgång.

Båtar vid en åmynning.

Buddhor.

Torkad (jätte)fisk såldes överallt i Cox's.

Stranden inne i Cox's ser oväntat vanlig ut.

Folk badar i Bengaliska viken.

Radisson hade visst tänkt bygga ett hotell, men inte blir det klart 2014..

Stadstur i Dhaka

Förra året när jag hälsade på i Dhaka var jag på en halvdagstur och betade av ungefär hälften av sevärdheterna. Nu när det är mindre än en månad kvar av mitt helår här insåg jag att jag fortfarande hade andra halvan kvar. Så förra veckan tog jag ett ryck och bokade in en guide och igår bar det av.

Vid åtta blev jag hämtad av guiden vid mitt hus och tillsammans letade vi efter en cng (tuktuk) som kunde ta oss ner till gamla Dhaka. Vi börjar med stjärnmoskén, en mindre moské byggd i början av 1800-talet och tillbyggd 1987 med det yttre bönerummet. Stjärnmoskén är häftig på så sätt att den är utsmyckad med kakelplattor av porslin från både England och Japan, och på en av väggarna hittar jag kakel med Fujiberget på.
Vi fortsätter vidare med rickshaw till Hindu Street, en smal gata i gamla Dhaka där det bara bor hinduer (de utgör ungefär 9% av Bangladeshs befolkning), och på gatan finns hindutempel och allehanda hinduiska attiraljer som gudabilder/statyer, färg och musikinstrument till försäljning. Därifrån är det inte långt till en konstnär som målar richshaws. Konstnären vi besöker har en liten mörk ateljé inne på en smal gård. Han målade populära motiv med djur och natur, och tittar man på richshaws ute på stan ser man att även bollywoodstjärnor, politiker och andra kända personer är populärt motiv, precis som Taj Mahal (både den indiska och dess bangladeshiska kopia).
Efter att ha besökt ytterligare några tempel blir det Lalbaghfortet nästa (Lalbagh betyder röd (lal) trädgård (bagh)). Fortet började byggas i slutet av 1600-talet av mogulerna, men blev aldrig färdigbyggt eftersom de bestämde sig för att flytta huvudstaden. Det som finns idag är ett mausoleum, en moské, ett mindre palats och sen mur omkring med kasern längs ena sidan.

Stjärnmoskén.

Den nybyggda bönesalen, till vänster den gamla delen. Observera Mt Fuji på
väggen.

Det är alltid mycket liv och rörelse på Hindu Street.

Rickshaws (och en motorcykel).

Rickshawkonst.

Betelblad transporteras.

Trafikkaos sett från en cng.

Buddha, ungefär 1% av befolkningen är buddhister.

Lalbaghfortet, moskén till vänster och mausoleet till höger.

Bhaktapur - där medeltiden lever kvar

Bhakatapur är den tredje gamla kungadömet i Kathmandudalen (de andra är Kathmandu och Patan) och här hittar vi det tredje Durbar Square.
Bhaktapur har mer kvar av sin småstadscharm och sin gamla stadskärna. Många medeltida byggnader (främst från 1400-talet) står kvar, som tex det kungliga palatset med sin gyllene port (den är tillagd på 1700-talet). På gatorna inne i gamla staden är det få bilar, några motorcyklar och mängder av fotgängare, många precis som vi tillresta för att titta på staden.
Vi är där i slutet av oktober och riset från de angränsande fälten har precis skördats och runtom i hela staden hanteras riset. Det separeras från stråna och soltorkar på presenningar som ligger utlagda på alla torg och gathörn, på en del torg finns knappt plats att ta sig förbi på. På det kända "Potters' Square" som krukmakarna runt torget i vanliga fall använder för att torka sina krukor, finns knappt några krukor utan ännu mera ris.
Och med resan till Bhaktapur avslutas Nepalresan.

Bönehjul i tegel i en tegelvägg

Det dammar i staden pga rishanteringen.

Påfågelfönstret från 1400-talet anses vara det finaste utsnidade fönstret i
Kathmandudalen.

Hus med majs på tork.

Ris fyller nästan alla torg (utom de där turisterna håller till).

Durbar Square, med kungliga palatset och gyllene porten till vänster.

Gud.

Gyllene porten.

En buss försöker ta sig igenom folkmassan på Taumadhi Tole.

Nyatapola templet, det högsta templet i Nepal med sina 30m över torget nedanför.

Fest i Patan

Strax söder om Kathmandu, på andra sidan Bagmatifloden ligger staden Patan. Hit kommer de flesta turisterna på en dagsutflykt från Thamel/Kathmandu, men det är synd eftersom här finns mycket att se och bra restauranger (många expats bor eller jobbar här, så här finns bättre matställen och caféer - Thamel är mer för backpackers och människor som ska ut på vandring (och är bra om man behöver köpa saker inför vandringen)).
När vi var i Pokhara hade Tihar (i Indien känt som Diwali) redan börjat, och vi kom till Patan lagom till den hinduiska ljusfesten. Folk målar färgglada blommor utanför sina dörrar och tänder ljus på kvällen så att Lakshmi (välståndets gudinna) ska hitta in och välsigna hemmet.
På kvällen är det tänt med hundratals små enkla oljelampor i fönster och dörrar och jag fick associationer till svensk jul med adventsljusstakar i fönstren.
Patans Durbar Square är mindre än Kathmandus, men det är vackrare och på något sätt mindre stökigt.

Utsmyckningar till ljusfesten.

Välkommen in!

Durbar Square i Patan. Till vänster det kungliga palatset och på högersidan
tempel tillägnade olika gudar.

Försäljning av färg till dekorationerna ovan.

Bhairab, Shivas våldsamma manifestation.

Mul chowk, palatset största och äldsta torg/innergård.

Durbar Square, sett från andra hållet.

Offerblommor och citrusfrukter till försäljning.

Bönehjul.

Träport med mängder av utsnidade detaljer. Tihar till ära dekorerad med blommor.