Wednesday, 27 August 2014

Templet på klippan

För att komma till Tanah Lot måste man först klämma in sin scooter tillsammans med de andra, visa biljetten och sen ta sig förbi alla souvenirshoppar som säljer flipflops, t-shirtar och träskulpturer. Till sist kommer man ner till vattnet och på en klippa ute i havet står templet. Det är lågvatten så det går att gå ner och titta på templet nerifrån. På stranden blandas balinesiska pilgrimer, turister, guider och försäljare. Pilgrimerna står i kö för att bli välsignade i en öppning under klippan medan turisterna fotograferar och leker på stenarna på stranden.
Det finns en park ovanför och ytterligare tempel, både på land och på en klippa (Pura Batu Balong). Fotomöjligheterna är många, precis som turisterna och ännu fler lär det komma till solnedgången då det "rekommenderas" att ta sig dit.

Templet Tanah Lot ute på klippan.

Stranden mellan templet (vänster) och "fastlandet (höger).

Tanah Lot taget från en uteservering, såklart med turistpriser
(fast fortfarande helt okej jämfört med svenska priser).
.

Pura Batu Balong.

Figur på porten in till området.

Tuesday, 26 August 2014

Bad på Bali

Så, det är en dryg vecka sen vi kom tillbaka från Bali och nu är bilderna inlagda på datorn så nu har ni en del att se fram emot! ;)
Vi började semestern på västra sidan av Bali i Canggu strax norr om de mer turistiska orterna Kuta och Seminyak. I Canggu hänger en del surfare och yogautövare. Matställena är lite mer utspridda än i Kuta, men risfälten och korna finns precis runt knuten.
Trollslända (?) vid en uteservering.

Stranden i Canggu. Det blåser mycket (men inte störande) och man
förstår varför flyga drake är populärt. 

Canggu.

Stranden i Kuta (bakom på strandpromenaden hittar man bla
McDonalds och Starbucks).

Monday, 25 August 2014

Birmingham

När vi stannade på caféet vid sjön strax innan gränsen Wales-England för att äta lunch frågade damen som ägde stället vart vi skulle näst. När vi svarade Birmingham sa hon ungefär usch och fy, det är ett hemskt ställe. Liknande indikationer hade vi fått av andra walesare som förhört oss om våra resplaner.
Birmingham som tidigare vuxit under industriella revolutionen bombades hårt under andra världskriget. Åren som följde kriget flyttade det in mängder av olika folkgrupper från resten av samväldet (ungefär 20% av dagens befolkning är född utomlands), vilket har skapat en mångkulturell stad. Detta märks tydligt när man kommer utanför själva stadskärnan, där man kör förbi hindutempel, moskéer, buddhisttempel, sikhtempel och kyrkor (det ska finnas synagogor med, men vi såg inga). Där finns klädaffärer som säljer shalwar kameezer, saris och panjabis.
Mycket av Birminghams centrum är nyuppbyggt och kanaler löper genom staden, vilket skapar en modern och trivsam atmosfär. Staden är fotgängarvänlig och det är tur för att man ska kunna uppleva all häftig modern arkitektur som trängs bland de byggnader som överlevde bombningarna.
Den walesiska damen kunde inte haft mer fel.
Juvelerarkvarterat är fyllt av mängder av små butiker,
många erbjuder unik design. 

Kanalbåtar och modern arkitektur..

Kanalbåtshamn.

Gatukonst i form av Spock från Star Trek;
"Live long and prosper".

Gammalt möter nytt; biblioteket i mitten i "svenska" färger.

Shoppingcentrat Bull ring till vänster och kyrkan St Martin till höger.

Sunday, 24 August 2014

Småstäder i Wales (och omkring)

Många byar och mindre städer i Storbritannien är pittoreska, de flesta har stenhus/tegelhus/korsvirkeshus, en pub (eller flera), en kyrka med kyrkogård och så trånga gator som det är okej att parkera längs med.. Det kanske finns en pir, ett museum eller en smalspårig museijärnväg eller något annat som lockar folk till trakten.
Ironbridge, väster om Birmingham, här var den
industriella revolutionen i framkant. 

Huvudgatan i Ironbridge.

Llandudno vid den norra kusten är en sömnig viktoriansk badstad
(i alla fall precis innan högsäsong).

Piren i Llandudno.

Tåg upp och ner för Great Orme.

Mötesplats för ovan nämnda tåg med Llandudno i bakgrunden.

En klassisk telefonkiosk har uppdaterat sig.

Caernarfon med sin ringmur, sett från slottet.

Vissa vägar är brantare än andra och vissa
rekommenderas man inte köra på. I Harlech.

Thursday, 21 August 2014

Längs kusten i Wales

Kusten är påtaglig här uppe i Wales. Vägarna vi kör på slingrar sig mellan fält förbi små fiskebyar, ut på Isle of Anglesey och ut till Holy Island och, om man vill, vidare med färjan till Irland.
Ute på Holy Island finns South Stack Lighthouse, en fyr belägen i ett naturskönt område dit fågelskådare kommer för att kolla på bland annat lunnefåglar. Vi ställer bilen vid besökscentrumet och går för att titta på fyren (som visade sig vara stängd på fredagar). Nedanför parkeringen finns ett mindre hus med stora fönster mot klipporna för fågelskådarna. Vi går längs klippkanten på heden och tittar ner på klippformationerna. På vägen tillbaka mot "fastlandet" stannar vi i orten med det långa ortsnamnet Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch.
Någon dag senare kommer vi ner till Barmouth på västsidan. Här är det lugnt och avslappnat. På kvällen äter vi fish and chips nere vid strandpromenaden innan vi går ner på stranden och ut till vattnet, det är längre än jag trodde eftersom det är lågvatten.  
Häftigt landskap ute på Holy Island.

Fyren på Holy Island, South Stack Lighthouse.

... eller LlanfairPG kort.

Nordvästra Wales.

Barmouth Brigde med tågspår och gångbana.

Barmouth, strålande väder och blått vatten!

Wednesday, 20 August 2014

Skåningen som gick upp för ett berg och kom ner från samma - Snowdon

Wales högsta berg Snowdon ligger uppe i det nordvästra hörnet, i nationalparken med det passande namnet Snowdonia. Berget är 1085möh och enligt wikipedia det 57e högsta på de brittiska öarna (alla före på listan ligger i Skottland). Det finns flera vägar upp, men eftersom det dels var lite halvdimmigt och dels var svårt att hitta parkeringsplatser vid de andra uppgångarna började vi i den närliggande byn Llanberis på drygt 100möh, varifrån det även går tåg till toppen! (Som kostar en mindre förmögenhet att åka med, £20 enkel och £27 tor under högsäsong.)
Llanberis-vägen (drygt sju km enkel väg) går längs med tåget i princip hela vägen upp, så svårt var det inte att hitta. Dessutom bildade alla andra turister ett lämmeltåg bredvid det riktiga tåget, och eftersom vi gick upp efter lunch (uppenbarligen till skillnad från alla andra) så mötte vi "lämlarna".
Byn Llanberis nere vid sjön är en startpunkt för toppbestigningen.

Tåg!

Mer tåg!

Det är bra utsikt ända till ...

... vi närmar oss toppen och kommer in i molntäcket. Här på toppen.

Nationalparken Snowdonia.

Monday, 18 August 2014

Gamla monument kan vara farliga

"Gamla monument kan vara farliga" stod det på trappan upp till det första slottet i Wales vi besökte. Det hela kändes något (monty) pythonskt, som om slottet helt plötsligt skulle anfalla en. Skylten med Se Upp För Ojämna Trappor - De Kan Fälla Dig, eller Titta Ner När Måsarna Anfaller var mer upplysande om vilka faror som väntade.

Hur som helst, Edward I av England invaderade Wales på 1200-talet, byggde några slott själv och byggde om några ifall walesarna någon gång i framtiden skulle vilja ha tillbaka sitt land. Han gav till och med den walesiska titeln prins av Wales till sin son som råkats födas på slottet i Caernarfon. Slottet förföll med tiden men i samband med nationalromantiken för drygt hundra år sen började man rusta upp det, och numera "kröns" prinsarna av Wales här (Charles blev "krönt" 1969).
Slotten som ligger på en dåtida dagsfärds avstånd i nordvästra Wales är idag ett UNESCO världsarv och ska man till ett par slott kan det vara lönt att köpa ett explorer pass, som gör att man kan gå in på alla under 3 eller 7 dagar (det fanns ett likadant i Skottland).
Varning för sevärdheten.

Fler faror som väntar i slotten.

Conwy Castle ligger uppe på en kulle vid kusten.

Större delen av staden Conwy ligger fortfarande inom ringmuren.

Beaumaris Castle på Isle of Anglesey med nationalparken Snowdonia i
bakgrunden.

Vallgraven till Beaumaris Castle.

Caernarfon Castle.

Sunday, 17 August 2014

Istanbul från den europeiska sidan - Sultanahmet

Klockan ett den tolfte oktober 2006 hade jag ingen föreläsning på KTH. Nobelpriset i litteratur skulle annonseras av Horace Engdahl i Börshuset i Gamla Stan. Kvart i ett är jag framme och parkerar cykeln på en sidogata, jag är fortfarande inte säker på om allmänheten släpps in, men dörren är öppen och in promenerar jag. Jag följer efter några riktiga journalister in i salen och jag lyckas komma riktigt långt fram, jag står nästan vid räcket innanför vilket Horace kommer att stå. Tyvärr så är de flesta kameramän på min sida så jag fastnar inte på någon bild till tv eller tidningarna.
Klockan ett kommer Horace ut och berättar att Orhan Pamuk har vunnit priset. På vägen ut får vi alla en pressrelease av motiveringen. Nästa bokrea köper jag hans Istanbul. Den kommer att stå i bokhyllan länge och jag hinner besöka Istanbul en gång innan jag bestämmer mig för att läsa klart den.
Pamuk pratar om en melankoli som ligger över staden. Allt verkar grått och sorgset, folk sörjer bland annat att Istanbul förlorat sina glansdagar. Detta var inget jag märkte första gången jag var i staden, istället var det en levande och fascinerande stad där väst möter öst. Andra gången jag kom dit hade jag läst klart boken, men fortfarande var melankolin svårhittad - det kommer nog behövas fler besök :)
Första gången i Istanbul var våren 2012 och då vi betade av de stora sevärdheterna och precis som många av de andra turisterna bodde vi mitt ibland dem i Sultanahmet.
Kryddmarknaden, som synes säljs numera inte bara kryddor.

Numera säljs det bland annat baklava

och lampor.

Hamnen Eminönü i morgonljus.

Kö in till Blå moskén.

Del av Tokapipalatset.

Tokapipalatset är stort, vilket syns på den här modellen.

Basilikacisternen med upplysta kolonner bjuder
på överraskningar i form av två Medusahuvuden.

Bro över Gyllene Hornet med Yeni Cami (nya moskén) i bakgrunden.

Inuti Hagia Sophia samsas islam och kristendom.