Maputo

Vi välkomnades tillbaka till Maputo från norra Moçambique vid 22-tiden med ett hejdundrande åskväder, det var lätt en blixt per sekund och regnet bara öste ner. Taxin som tog oss från flygplatsen körde igenom en mörk stad, där invånarna samlats i små barer, en del täckta med presenningar för fönsterna - det var ju trots allt fredag kväll. Själva var vi trötta, så det blev sova direkt.
Dagen efter gick vi runt i de äldre delarna av Maputo.

Maputo från hotellet

Marknaden

Marknaden utifrån

Tågstationen är ritad av en partner till Gustave Eiffel..

.. och ja, den kändes fransk!

Borggården på fortet, till höger i bilden syns ett
bröllopssällskap som ska ta sina bröllopsbilder
(någon i brudparet måste jobba för militären för att tycka
att det är romantiskt att fotograferas med kanoner...)

   

Norra Moçambique

Uppe i norra Moçambique ska de bästa stränderna finnas, så från Ilha de Moçambique åkte vi upp mot Pemba (med lokalbuss), där vi bokat in oss på Ulala lodge, ett ställe med fyra "rum"/stugor. Här tog vi det mest lugnt; läste, solade, badade, åt (det är ett franskt par som äger/driver stället).

Utsikt från vår stuga

Stranden

Strandliv?

Boende (vi bodde i den vänstra)

Vi gick upp halv fem en morgon för att se
soluppgången. Här är resultatet.

Ilha de Mocambique

Uppe i norra Moçambique ligger detta UNESCO världsarv där araberna slog sig ner långt innan Vasco da Gama lyckades hittade dit 1498. Portugiserna byggde ett kapell (som anses vara den äldsta europeiska byggnaden på södra halvklotet, enligt wiki), ett fort och en stad med hus av sten (som till stora delar står kvar). Ön är något av en smältdegel av afrikanska, portugisiska och arabiska influenser.
Barnen på ön skriker arunja efter oss, vår guide förklarar att det betyder vit turist. Vår cykeltur avslutas nära en restaurang som blir vår favorit, vi äter tomatsoppa och hummersallad.
Dagen efter beger vi oss till Ilha de Goa, en ö en bit bort med en fyr. Vi reser med klassisk dhow och vägen dit är lång, runt en timme. Vi får förlita oss på vind och våra två skepparkillars armmuskler. Vi har ön nästan för oss själva och det är skönt att ta det lugnt, titta på fyren, bada och sola. Efter medhavd lunch bär det av tillbaka. Nu ligger vinden rätt och vi är tillbaka på tjugo minuter (och jag inser att jag borde köpt nya åksjuketabletter innan jag åkte).

Fortet, med kapellet Nossa Senhora de Baluarte i bakgrunden

Inuti kapellet

Moskén mittemot hotellet, som väckte oss med morgonbön

Båtar

Stranden med några mangroveträd

Dhow, med Ilha de Moçambique i bakgrunden

Utsikt från hotellets takterass

Soweto

Soweto. En stad skapad för de svarta under apartheidtiden. En stadsdel med mestadels medelklassbostäder, men också plåtskjul och lyxvillor. Ett område präglat av frihetskamp med både Nelson Mandela och Desmond Tutu som tidigare invånare och med Soweto Uprising 1976 med 10 000 elever som demonstrerade mot afrikaans som undervisningsspråk och som slutade med 200 döda.
Nu kör minibussar med vita turister i området.

Gammalt kraftverk, nu använt till bungyjump

Nelson Mandelas hus

Gatukonst

Mataffär; vem behöver annonsblad när
man kan skriva ut priserna på väggen?

Johannesburg

Johannesburg ligger i Sydafrika största storstadsområde med 4,4 miljoner varav en miljon bor i Johannesburg. Under apartheidtiden (1948-1994) delades befolkningen så att de vita blev kvar inne i stan medan de svarta fick bosätta sig utanför (i tex Soweto). Detta har resulterat i att innerstaden blivit nergången (med ökad brottslighet som följd) och att många västerländska företag har flyttat ut till de "vita" förorterna.
Vi tillbringade i alla fall mer tid än vi trott det skulle gå åt (totalt tre timmar) på det intressanta Apartheidmuseet, som hade en specialutställning om Nelson Mandela. Verkligen märkligt att ett sådant system har kunnat införas på 1900-talet.

Aparheidmuséet

Gandhi square

en gata

en annan gata med kyrka i bakgrunden

Krugerparken

Krugerparken är lite av ett måste när man är i krokarna. Här finns de fem stora, zebror, giraffer, flodhästar, impalor (basfödan för många av rovdjuren), asgamar, färgglada fåglar, babianer, andra apor, vårtsvin, kudus, nyalor, stenbockar, ellipsvattenbockar, "springhare" som verkar vara någon korsning mellan en hare och en känguru, iaf hoppar den som en, och så tusentals andra djur. För att upptäcka alla bör man vara född spårare eller skaffa sig en IR-kamera (ska överväga det senare till nästa gång).
Så, inuti parken finns två sorters vägar, eller kanske tre; vanliga asfaltsvägar, grusvägar och så icke-vägar som du behöver en fyrhjulsdriven landcruiser för att köra på (icke-vägar kan också betecknas som "terräng" och även bandvagn, elefant, fötter kan vara möjliga transportmedel, men frågan är om det är tillåtet, man ska nog jobba i parken för att få köra på icke-vägar).
En vanlig hyrbil funkade bra för oss. Reglerna är enkla: skräpa inte ner, kliv inte ur bilen såvida det inte är camp eller rastplats, mata inte djuren och håll alla kroppsdelar innanför bilen.
Första natten i parken åkte vi till Olifants, ett läger i östra mellersta delen. På kvällen gjorde vi en night drive som organiserades av campen (grindarna till camperna stänger ungefär runt solnedgång, nu kl 18, och ingen får ta sig ut på egen hand efter det). Vi var kanske tjugo personer som åkte och tittade på djur, var lite kallt och stundtals lite småtråkigt. Vi hade haft en lång dag och det var svårt att se djuren i mörkret (här skulle den ovan nämnda IR-kameran komma väl till pass).
Morgonen efter gjorde vi istället en mountainbike trail. Vi, tillsammans med två beväpnande guider, cyklade runt en stund på morgonen på bla flodhästvägar (de går långt mellan bete och flod). Tittade på flodhästar, fick lära oss lite om spår och växter och djurbeteende (tex så leker elefantungar med skelettdelar från andra djur, så därför kan ett skelett vara utspritt hundra meter).
Nu har jag tröttat ur er alldeles för länge, så njut av bilderna nedan :) Mer att läsa om parken och boende finns på http://www.sanparks.org/parks/kruger/.

Flodhäst

Lämna företräde (enligt störst går först-principen)

Boende i Skukuza

Zebraövergång

Giraffter

Apor

Kudu (kolla hornen!)

Blyde River Canyon

Drakensberg escarpment ligger väster om Krugerparken, men öster om Johannesburg. Det är ett område på runt 1000m, innan det stupar ner på låglandet.
Här ligger Blyde River Canyon, en nästan tre mil lång canyon längs floden Blyde. Längst i norr möts man av "Three Rondavelds" som är tre stenstoder med "platta" toppar. Fortsätter man söderut kommer man till där floderna Blyde och Treuer möts, och deras flöden har skapat jättegrytor längs dess väg.
Eftersom det finns massa branter finns det även en del vattenfall; Berlin, Lisbon och London.
Ännu lite längre söderöver kommer man till utsiktspunkten Guds fönster, här ser man baksidan på canyonen stupa rakt ner på låglandet och ännu lite längre bort till Krugerparken. Passerar man Guds fönster och fortsätter mot toppen kommer man upp på +1500m där det är regnskog.

Solnedgång vid Berlin Falls

Three Rondavelds

Bourke's luck potholes
jättegrytor vid Blyde och Treuer

God's window

Lisbon Falls

The big five

Som de säger i Pokémon, "gotta catch 'em all!".

Leopard

Buffel

Elefant

(vit) Noshörning

Lejon

Nkorho - we're going on a lion hunt (vi är inte rädda)

Utanför Krugerparken ligger en del privata hotell, eller lodger som de kallar sig. Det är små game reserves och eftersom de (oftast) inte har något stängsel mot Krugerparken går djuren fritt emellan.
Vi hade bokat in oss på Nkorho i Sabi Sands Reserve. På eftermiddagen åkte vi på game drive och såg verkligen massa djur (zebror, impalor, gnuer, elefanter, leopard, lejon) så vi var nöjda när vi väl kom tillbaka efter ungefär tre timmar. Då vankades det middag och efter maten var det bara att gå och lägga sig, nästa game drive började 5.30 morgonen efter.
Dagen efter fick vår spårare syn på lejonspår (tre, fyra hanar och två honor) - vi kör efter! (Vi hade sett två honor dagen innan, och ville gärna se några lejonhanar.) Morgonen var lite kall och molnig. Efter en och en halv timme stannade vi för tepaus, sen blev det lite åkande till innan vi stannade en bit från campen för att gå sista biten till fots (var tysta, kommer det vilda djur emot oss så spring inte, då ses ni som föda..). Vi kom iaf tillbaka hela till frukost utan att sett några lejon på morgonen.

Utsikt från verandan

Vägen dit

Impalor (igen)

Gul fågel i trädet bredvid lunchbordet

Zebra!!!

Spanar på djur

Swaziland

Vägen till Swaziland gick över Saddleback pass, och om vi tyckt det varit många serpentinvägar med hål i innan var det inget mot vad som väntade på den swaziländska sidan. Där väntade först byn nedan (Bulembu), utan vägkyltar för att sen när vi hittat rätt väg var det en ojämn grusväg med stora hål. Det var imponerande att vår hyrda Ford Figo överlevde; en bandvagn hade varit mer passande..
Efter två mil på grusvägen kom vi äntligen ut på en asfalterad väg. Den tog oss söderut till motorvägen in till Mbabane (huvudstaden). Det märktes ganska tydligt att det var här man kanske borde köra som turist.. Fram emot eftermiddagen kom vi fram till Mlilwane naturreservat där vi bokat en bikupa att sova i, se bilderna nedanför :) Inuti var det beckmörkt utan lampor, och väggarna var inte isolerade så man hörde grannarna bredvid, men det var inte allför mycket folk så det var lugnt.
Morgonen efter gick vi en självguidad promenad med hjälp av en karta vi lånat av receptionen. Vi stötte på impalor, skölpaddor, fåglar, gnuer och något som såg misstänkt likt en krokodil.

Vid gränsen Sydafrika-Swaziland

Inuti bikupan

Bikupor

Impala (nummer ett..)

Utsikt från morgonpromenad