Thursday, 15 September 2016

Transmongoliska järnvägen (genom Mongoliet)

Så var det dags att åka igen. Nu från Ulan Bator till Beijing. Vi kliver på vårt kinesiska tåg som ska ta oss dit, letar upp vår förstaklasskupé som faktiskt skiljer sig lite från det ryska upplägget. Här är det våningssäng som gäller, allt för att man på andra sidan ska kunna få plats med en fåtölj, men det finns även ett eget badrum med dusch (!). Och allt går i rött plysch med mycket fransar..
Första klass på det kinesiska tåget.

Herde med hästar ute på stäppen.

Till skillnad från Ryssland och Kina så är inte tågnätet elektrifierat i
Mongoliet, så vid gränsen byts det till diesellok (två stycken).

Fika på tåget: pulverkaffe, och mongoliska kakor (den vänstra med kex och
russinmassa var bättre än den hägra med något mjukt kex, vitt fluff och
gelé med konstig konsistens).

Dryckesförsäljning på en annars ganska tom station.

Mongoliet har stor gruvindustri, här syns lite av den legala..

och här illegalt gruvarbete. De små kullarna vittnar om att det finns
gruvgångar under någonstans i närheten.

Dessa färgglada kiosker lyste upp på perrongen,

Den här staden var verkligen öken

Tåget går genom Gobiöken.

Trots att vi beställde (nästan) helt olika rätter fick vi ungefär samma, med
skillnaden att en fick fläskkött och den andra nötkött..

Träinredning i restaurangvagnen som av många reseböcker anses vara den
finaste på resan (fast med sämst mat).

Turist på mongoliska stäppen

Andra natten på vår resa på stäppen skulle tillbringas hos en annan familj. Den här familjen hade lite mer turistisk syn på sina betalande gäster och här fanns gott om gers att bo i - det bodde en stor grupp med amerikanska/europeiska ungdomar två ger bort. Utanför vår ger fanns också en lagom mängd kameler som vi skulle få rida på efter middagen. Vi frågade vår guide om familjen använde kamelerna annars också eller om de var inhyrda för vår skull; nej nej, de används, sa hon. Fast morgonen efter var de borta..
Kamelturen var ganska häftig, i ett sakta mak vaggade vi över stäppen, vallade får och getter och kom till och med bort till lite semiöken och fick prova på att rida på sand (det märktes att kameler är gjorda för det).
På kvällen regnade det lite smått och vår guide kom med en skarp förmaning: "om ni sover med takfönstret öppet och det börjar regna i natt så måste ni gå upp och stänga det, lovar ni? verkligen? även om det är mörkt och kallt ute?". Gissa sen om guiden själv hade varit uppe och stängt sitt takfönster i sin ger när det väl hade dragit in ett rejält regnoväder (man stängde med en bit tälttyg som sitter fast på utsidan)...



Vallning av får och getter uppifrån en kamel.

Det yngre ungdomsgänget beger sig iväg på sin kamelritt.

Utedass! Långt borta, och med en dörr som om den var öppen betydde att
någon var där inne (det luktade nämligen fruktansvärt och gick inte att ha
stängd).


Traditionell säng i geren.

Takfönstret/rökluckan som "läcker" vatten om det regnar - såklart..

Monday, 5 September 2016

Hur ser Mongoliet ut?

Tja, vi såg bara en del. Men här är lite bilder från trippen tur och retur Karakorum via Khustai nationalpark där det finns vilda hästar.
Vi passerade mängder av hästar (tama) längs vägarna.

Semiöken - på en del ställen dök stora "fält" upp bestående av ökenliknande
landskap - som här.

Från en parkering och en timmes vandring senare kom man till en ruin av ett
gammalt kloster.

Mongoliet är lite bergigt på sina ställen.

Buddhistkloster med ett par (tre-fem) munkar
boende (huset ovan) och litet tempel.

Typisk utsikt från bilen.

Vilda takhihästar.

Bilutsikt.

Några enstaka odlade fält i ett annars vanligt stäpplandskap.

Förort till Ulan Bator. Observera att till de flesta husen finns en ger.

Det fanns tom en vägtull!

Sunday, 4 September 2016

Modernt nomadliv i Mongoliet

Så, i samband med att vi lämnade Ulan Bator för Karakorum var vi ute på stäppen. Ute på stäppen bodde vi både i ger och mer klassiskt tält. I ger (eller jurta som det också kallas) bodde vi första natten i en familjs tält, andra natten fick vi en egen "turistger". Tredje natten fick vi ett klassiskt västerländskt tält som vår chaufför försökte resa (det gick till slut, men han satte två (av tre) tältstänger på fel plats - vilket inte gjorde så mycket eftersom det varken regnade eller blåste, men det gjorde att tältduken inte var spänd på rätt ställen). Lunch lagade vår guide i princip när hon blev hungrig (rekordet för lunch var vid 16, och middag efter 22), och på lämplig plats längs vägen.
Lunchen föregicks av en kopp te och skorna fick vila en stund med.

Kor på grönbete vid vårt lunchställe.

Vi gjorde som andra mongoler för att ta lunchpaus; körde av vägen vid lämplig
"nedfart", över fältet och sen stanna på lagom avstånd från andra. Den
riktiga vägen går vid bron i bakgrunden.

Paus längs vägen.

En ovoo (uttalas "auwa") - en helig stenhög enligt schamanism. Såna här finns
flera längs vägarna och stannar man kan man offra något som vodka, gå tre varv
runt eller om man inte har tid att stanna räcker det att tuta tre gånger
med biltutan.

En ger (eller jurta). Familjen som bodde här hade solpanel, el till tv
och taklampa.

Kvällsmaten - helstekt get - en riktig festmåltid... Magen vände sig upp och ner.


Familjen hade två jurtor, en dedikerad för övernattande turister och .. 

.. en egen som var något mer funktionell.

I Djingis Khans fotspår

Karakorum var huvudstad i Mongoliet några årtionden på 1200-talet innan Kublai Khan bestämde sig för att flytta huvudstaden till Peking. Staden förföll så småningom och i slutet av 1500-talet uppfördes Erdene Zuu klostret. Innanför murarna fanns flera kloster, men endast ett fåtal överlevde kommunisternas antireligionskampanj 1939, och blev ett par år senare "museum" för att visas upp för internationella dignitärer på besök. Idag finns det tre tempel som går att besöka, samt ett museum. Men det finns även mindre (stängda tempel) samt ett kloster inne på området. Utanför murarna vid parkeringen kan turister klä sig i "inhemska" dräkter och ta kort på sig själva med en falk på armen..

Erdene Zuu templen - de tre med "våningstak" till vänster.

Ingången till Erdene Zuu.

Buddha möter en inne i templet.



Bönehjul

Det aktiva klostret på området.


Muren runt klosterområdet.

Sköldpaddan är en av få synbara rester från Karakorum.