Parakiter

De här söta parakiterna överraskade mig en morgon när jag satt och läste. De var precis utanför fönstret, det finns någon pinne och hänger lite sladdar där och det verkar fåglarna gilla. Som tur var hade jag kameran i närheten, fast när jag kom närmre flyttade de en bit bort till en palm.

När de små rackarna börjar vänja sig vid kameran och inte flyger iväg så ska jag fixa bättre bilder..

Såg den/de först utanför fönstret..

..för att sedan fly(ga) till palmen bredvid när jag försökte ta
en bättre bild.

Dhaka Art Summit

I lördags var vi på Dhaka Art Summit. Det tog lite tid att hitta dit, vår chaufför tyckte han hittade men det visade sig att han inte gjorde det, så det blev lite extra sightseeing nere i stan (med polisavspärrningar och demonstrationståg).

Dhaka Art Summit är en utställning med både bangladeshiska konstnärer och andra från sydostasien. Det var mycket modernt och stundtals experimentellt, både klassiska tavlor som live performances; tex en kille som målade med skokräm på en vägg eller en tjej som satt på en stol fastsatt på en pelare tre meter upp i rummet (lite weird). 

Dhaka International Trade Fair

Dhaka International Trade Fair är som det låter, en stor handelsmässa där mängder av affärer öppnat små popupbutiker under drygt en vecka. Tanken är nog att man ska kunna köpa direkt av leverantörerna, men det finns även många små vanliga butiker. Det hela påminner om Kiviks marknad, men gånger ett stort antal i folkmängd. Utbudet är väl lite delvis detsamma, fast banglastyle, här hittar man kläder, skor, väskor, kakor, mattor, möbler, glasskiosker, kebabhak, kryddor, mjölkpulver, köksredskap, plastburkar, plastglas och plastleksaker i mängder.
Till skillnad från Kivik så är här entréavgift, kostade hela 30 taka (2,50kr). Men man märker att de byggt upp det ordentligt, det finns en otroligt massa fållor till ett tiotal biljettkassor och sen likadant till själva entrén. Väl inne var vi de enda västerlänningarna vi såg och nästan alla priser stod med banglatecken (tex deras tecken för 4 ser ut som en 8 :( ). Vi köpte en väska med texten "I <3 Dhaka", en ny kameez till mig och även en kakbox för motsvarande 13kr!

Huvudentrén

Entrefållorna (det finns små lucker på varje "trappsteg")

Många av bankerna öppnade egna
kontor med uttagsautomater.

Folkvimmel

Mer folk

Precis som Kivik - karuseller
(drivna av dieselgenerator bredvid)

Kökssaker

Ska man sno ett märke och inte kan
bestämma sig för vilket, kan man ta
enas logga och modifiera den andras
namn. Butiken i fråga sålde mest kakor,
och inte läsk som vi förväntade oss.

Kakboxen! Allt för 12,50kr (150 taka)!
Nu väntar trevliga kakstunder till mitt
eftermiddagste :)

Mishti - মিষ্টি

Eftersom det är fredag här (ja, det är torsdag egentligen, men våra torsdagar är som fredagar hemma eftersom vi har helg fre-lör och inte lör-sön) så tänkte jag bjuda på något sött - mishti (মিষ্টি  som betyder sött (läser man det från vänster till höger står det i-m-i-sht men eftersom en del vokaler skrivs före konsonanten blir det mishti)).
De orangea bollarna är någon sorts laddoo (hindi för boll enligt nätet) (minns inte vad det stod i butiken, bildsöker jag så kanske de kan heta boondi) och består bla av mjöl, mjölk, socker, nötter, kryddor som man dränker i sockerlag. De andra svarta - kalo jam (kalo betyder svart, jam påstår google är sylt, fast det är ingen sylt i dem) är mer luftiga, ungefär samma ingredienser, fast utan nötter så de suger upp mer sockerlag. Tar man en tugga kalo jam känner man hur sockerlagen inuti börjar rinna ut, det är lite som en bit typ sockerkaka (fast lite segare) indränkt i sockerlag. Laddoosarna är mer fasta, svårt att beskriva konsistensen, är lite som en kyld chokladboll fast ändå inte - goda är de i alla fall!
Jag har hur som helst inte bakat själv och det behövs inte när ett kilo på ett bättre ställe kostar mellan 25-45kr, eller ett styckpris på lite drygt en krona. (Och det finns fler sorter. Tur att jag är här hela året!)

Här köpte vi våra mishti, men det finns
hur många små konditorier som helst! 

Mmmmm

 

Flytt på banglavis

När vi körde på en av de större vägarna fick vi en pickup framför oss fullastad med möbler. Det verkade inte helt ovanligt att flytta på det här sättet, vi såg ett par till lika fullastade och om sittplatserna inne är slut kan man ju sitta på möblerna ute... Det gick med banglamått mätt fort på vägen, 50km/h och trafiken flöt på. I normalfall är det i bästa fall som en trafikstockning i Tyskland. Här kör man mestadels på vänster sida (även om rickshaws och andra cyklister gärna kör motströms på bilbanan, tillsammans med fotgängare eftersom det knappt finns dugliga trottoarer) och offensiv körning gäller. Skulle man köra som i Sverige "lite lagom" skulle man aldrig komma fram annat än på fredagar när alla är lediga och det knappt är någon trafik. Så med tanke på vänstertrafik och offensiv körstil är det inte konstigt att de flesta västerlänningar har chaufför :)

Bangla style!

Welcome 2013 (andra bussar har rätt årtal)

Båtar

Gulshan-2-cirkeln

I fredags var vi nere i Gulshan-2-cirkeln och handlade mat. Det är bilar, människor, kablar, försäljare och smuts överallt. Det märks att de större mataffärerna är byggda för rika, man kommer med sin bil och kör in i huset. Där finns det en lite avsläppningsplats (typ u-formad, tänk brittiska slott/herrgårdar), där är det meningen att rikingen ska hoppa av så får chauffören själv köra vidare för att parkera. Inne i mataffären är det visserligen som i Sverige (förutom i frukten, där de väger det åt en), men i kassan sen är det oftast någon som packar ner dina varor. Kommer man själv får man ibland hjälp med dessa till bilen (du ringer chauffören som kommer tillbaka till där han släppte av dig), men vi var två som handlade i fredags och fick således släpa våra saker själv (tack och lov).
Ibland är det som man inte förväntas kunna göra något själv, man ska alltid bli körd till dörren på ett hus, även om det är lättare om chauffören parkerar på andra sidan och så springer jag över, bildörrar öppnas för en, saker bärs åt en, ligger man vid poolen kommer någon efter en stund och frågar om man vill beställa något - även om det är några meter till baren.. Eller så är det bara service och vänlighet som vi effektiviserat bort i Sverige.

Ingen ovanlig syn i Dhaka

Försäljare längs en gata, frukt till vänster, kläder till höger.

Butiker

Bishwa Ijtema

En av världens största muslimska samlingar avslutas idag här i Dhaka. Det kommer runt fem miljoner människor till Bishwa Ijtema i Tongi, nordväst från Gulshan där vi bor. Eftersom det kommer så många människor har man valt att dela upp det på två helger, så förra söndagen när jag landade såg jag många människor gå norrut längs flygplatsvägen till Tongi. 

Igår åkte vi ut dit för att få en skymt av samlingen: