Downtown i Singapore

Singapore består till större delen av en ö på sydligaste spetsen av Malackahalvön. Under 1800-talet tecknade engelsmännen avtal om att få göra om en fiskeby till en handelsplats och därefter växte Singapore. Numera växer Singapore på höjden (även om de har program för att utöka landsarealen, precis som Holland) och här trängs moderna skyskrapor med varandra.
Själva centrala staden består av flera olika områden, bl.a. Little India, China town, Kampong Glam, Riverside, Marina bay och Orchard Road. De tre senare klumpar jag ihop i detta inlägg eftersom de är mer "moderna" - de andra är lite mer traditionella.
Orchard Road är lyxmärkenas shoppingmekka - jag hittade tre Cartier-butiker bara längs den här vägen! H&M har även butiker här, men de känns något udda bland alla Cartier, YSL, Prada, Hermes, Tiffany, ...
Nere mot vattnet och hamnen hittar man Riverside som är stadens gamla kolonialkvarter, här hittar man Raffles hotel, rådhus, museum, statyer och andra spår efter britterna. Lite längre ut mot hamnen ligger Marina bay, ett område med Singapore Flyer (ett gigantiskt pariserhjul), parker och (fler) shoppingcentra.

När himmeln öppnade sig och regnet bara vräkte ner tog jag
skydd i första bästa galleria - med Cartier i två plan - suck!
Sen hittade jag en enorm bokhandel i samma hus, större än
en del stadsbibliotek hemma! 

Shoppinggalleria (med Cartier nr 2 - 100m från det förra).

Restaurangtorg med små stånd med olika sorters rätter; kinesiskt, indiskt eller
crossover?

Singapores skyline.

Helix-bron, något nördigt inspirerad av den mest kända dubbelhelixen av dem
alla - DNA. 

Jättesvampar som byter färg i Gardens by the Bay.

Singapore Art Museum, en före detta katolsk pojkskola.

Matlagningskurs

Jag blev lite förtjust i indonesisk mat, speciellt salladen gado-gado som serveras med jordnötssås, så jag tänkte att det kunde vara kul att gå en matlagningskurs.
Vi var sju personer på kursen och fick först en rundvandring på marknaden av de två kursledarna - maten hade de köpt tidigare, men vi fick provsmaka balinesiskt snacks och en del frukter.
Väl framme på kursställen visade sig att det mesta var förberett, alla kryddor till de olika rätterna upphällda i sina skålar, etc, så det visade sig vara en ganska lugn förmiddag då vi bland annat stekte vårrulledeg (man gör dem ungefär som pannkakor) och fyllde och friterade dessa och ångkokade kyckling inslagen i bananblad.
På eftermiddagen gick jag en runda i Sanur på östra sidan av Bali. Där finns mängder av billiga massageställen, allt från ca 30kr/timme och uppåt. Jag lyckades få en hårklippning på ett bra ställe för 30kr, men tyvärr så vågade hon inte klippa så kort, så får nog snart gå igen.

Matmarkand.

På marknaden säljs en del annat med; tex kläder och som här gåvor till templet.

Ormfrukt. Konsistensen är som ett hårt äpple/päron, men den har en svag smak
av ananas.

Förberedelse av maten.

Färdig mat. Svart rispudding längst fram.

Strand och strandpromenad i Sanur.

Sanurs huvudgata.

Vi går på drakjakt

Komodovaraner heter Komodo dragons på engelska, så iaf på engelska kan man säga att man ska på drakjakt. I svenskan finns drakar endast i sagornas värld, vilket är lite tråkigt.
Komodovaranerna kan bli upp till tre meter långa och finns främst på öarna Komodo och Rinca, precis väster om Flores - det tar mellan en och tre timmar att komma till någon av öarna med båt.
Vi bestämde oss för att ta en tur till Rinca eftersom vi hört från andra turister att de sett flest varaner där (man är inte garanterad att se några eftersom båda öarna ingår i Komodos nationalpark och man bara får gå med guide på bestämda vägar).
Båten la till i hamnen tillsammans med de andra som lämnat Labuan Bajo på morgonen. En guide, enbart beväpnad med en träklyka mötte upp. Väldigt betryggande om man vet att varaner både springer och simmar fortare än vad en människa kan göra (precis som krokodiler) och alltså inte helt ofarliga.
Mannen med träpinnen tar med oss till biljettkontoret, och efter vi betalt diskuterar vår grupp (åtta personer) vilken väg vi ska gå; korta, medellånga eller långa (1, 1½ respektive 2 timmar). Alla utom ett par är överens om den långa turen, de vill ha den korta, så guiden föreslår att vi tar den medellånga och gör en avstickare från den - han har hört att varanerna ska ha fällt en buffel en bit bort.
Det finns en par hus kring biljettkontoret (café, toaletter, etc) och under ett av dem ligger en varan och gottar sig i skuggan. Kamerorna åker fram.
Efter att ha gått en stund och sett en grön orm i ett träd så träffar vi på nästa varan, en dräktig hona. Sen dröjer det ett tag. När vi närmar oss buffeln ser vi en mindre varan springa förbi precis framför oss. Snart ser vi fler turister och varaner. Varanerna har en festmåltid på den döda buffeln och det är runt tio varaner där. Vi har blivit tillsagda att hålla oss runt tre meter ifrån dem, tur att de har annan mat än oss i närheten.. (Buffel är säkert godare med för den delen.)

Hamnen på Rinca. Vår båt är i mitten längst bak.

Rinca.

Den dräktiga honan vi sprang på precis i början.

Mmm, buffel...

Guider med träklykor som enda skydd.
Observera att det här inte är en fullvuxen varan,
de stora äter och de mindre får vänta på sin tur.

På vägen tillbaka stannar vi och snorklar och solar.

Flores och Labuan Bajo - utgångspunkt för komodovaraner

Lite drygt en timme tar det att flyga österut från Bali till ön Flores som för många turister (inkl oss själva) är utgångspunkten för att se komodovaraner. Inflygningen till staden Labuan Bajo är nog en av de vackraste jag varit med om. Vi passerar öar som består av brungröna små kullar med byar och paradisstränder och inbjudande blått vatten.
Den centrala delen av huvudgatan i Labuan Bajo består av souvenirbutiker, restauranger, dykställen och turbolag till Komodo/Rinca, medan både den norra och södra delen riktar sig till lokalbefolkningen med nattmarknad, kyrkor, moskéer och vanliga butiker.
Av någon anledning är väldigt många av turistrestaurangerna italienska och drivs av italienare, lite småskumt att komma till andra sidan jordklotet och kunna äta en bra pizza eller pasta (som inte är överkokt).

Hamnen i Labuan Bajo i solnedgång.

Många restauranger har servering på taket eller ovanvåningen med bra utsikt
över hamn och solnedgång.

Flores från vattnet.

Fiskeby på Flores.

Hotellpoolen (nej, jag kunde inte motstå att ta med den här bilden :) ).

Dans med fåglar, apor och demoner

Flygplatsen på Bali ligger på en smal landtunga mellan själva Bali och halvön södra Kuta. Trafiken har tydligen varit så hemsk förbi flygplatsen så man fick för sig att bygga en gigantisk motorväg rakt över vattnet! Den 12,7km långa motorvägen kostade runt 1,5 miljard kronor att bygga och invigdes för ungefär ett år sen. Man betalar 10'000 rupies (~6kr) och sen är det bara att susa förbi scootrarna (som har sin egen körbana).

Vill man skåda "traditionell" Kecak-dans kan man bege sig till templet Pura Luhur Uluwatu strax innan solnedgång. Där i en amfiteater står män som får folk att tränga ihop sig till sista plasten är fyllda (inkl platserna i trappan). När det kommer fler eftersläntare till entimmesföreställningen åker plaststolar fram. Dansen som är framtagen på 1930-talet för turister baseras på mer traditionell balinesisk dans och den (religiösa) berättelsen Ramayana (där guden Vishnus avatar Rama ska befria sin kidnappade hustru Sita från den onda demonen Ravana).

Den första halvtimmen av föreställningen är seriös och man både hör och ser barn i publiken som inte uppskattar det. Sen kommer apguden och hjälten Hanuman inhoppande och sätter sig i publiken och tar selfies. Skratten blir många och föreställningen börjar kännas lite tvådelad; är det för vuxna eller är det en barnteater?

På väg söderut på motorväg över vattnet.

Templet Uluwatu (det finns fler byggnader utanför
bilden).

Kecak-dans och folk på läktare i solnedgång.

Kören.

Rama och Sita (observera att båda spelas av kvinnor).

Även Ramas bror spelas av en kvinna.

Indonesiens nationalsymbol det mytologiska väsendet Garuda dyker upp.

Risfält - ett världsarv

Bali är täckt av risfält. Och några av dessa är så vackra att de lyckats bli upptagna på UNESCOs världsarvslista för något år sen.

Dessa risfält ligger kring orten Jatiluwih, väster om där vi befann oss i förra inlägget. När vi närmar oss ser vi vackra terrasser, en del tomma och en del med ris i. Längre fram kommer vi till mer idylliska terrasser med vattenfyllda risfält. Här har flera andra turister stannat och längs vägen finns mängder av turistrestauranger. Vi går en liten promenad bland risfälten, men solen står redan högt på himmeln så det blir inte alltför långt.

En fika senare kör vi vidare mot ett annat tempel, Pura Luhur Batukaru, som är ett av de mer heliga på Bali. Även om Indonesien i stort är muslimskt så är Bali hinduistiskt, med inslag av animism och buddhistiska boddhisattvor. Både på tempel, utanför hus och på vägar ser man flätade små fyrkantiga korgar som varje morgon ställs ut fyllda med blommor, något ätbart (godis/kaka), rökelse och ibland även pengar.

Risfält, en del utan vatten och ris. 

Dalgång full med terrasser med risfält.

och med berg i bakgrunden.

Fler terrasser.

Tempel. Inga turister bakom skylten. Eftersom det var så heligt, fick alla
låna och bära en sarong under besöket.

Offerkorgar.

Del av templet.

Mitt på Bali

Efter vulkanturen körde vi den västra vägen ut ur dalen, den var mycket bättre, och vidare inåt landet. Här finns en del att se: tempel, odlingar, risfält, vattenfall (ja, mestadels natur).

Vi kör till templet Pura Ulun Danu Bratan som finns avbildat på 50'000-rupiesedeln och strövar omkring tillsammans med de andra turisterna och de mer genuina tillbedjarna. Här uppe vid bergen är klimatet bättre för odling och det är grönt nästan över allt. Området stoltserar med jordgubbar - både lunchrestaurangen och hotellet hade sina egna odlingar. På marknaden testar vi några av de mer exotiska frukter som finns innan vi beger oss tillbaka till hotellet för middag.

Folk badar vid foten av vattenfallet.

Paraply vid Pura Ulun Danu Bratan.

Området Pura Ulun Danu Bratan.

Titta, samma tempel på sedeln och i verkligheten!

Djurhållning.

Stor spargris (ja, det är ett hål upptill) inne på hotellområdet. Grisen var
nog nästan fyra dm hög och fick inte plats i min väska så den står kvar där.

Frukost med bla jordgubbar, pannkaka och varm apelsinjuice
och med berg i bakgrunden.

Mangostan-frukt oöppnad ... 

.. och öppnad. Klyftorna är söta och lite slemmiga.