Söndagsmarknad i Chiang Mai

Av en vänlig servitris på ett trevligt lunchställe fick vi tipset att vi skulle göra söndagsmarknaden mellan 17 och 19, då skulle det vara "lagom" mycket folk ute. Så rätt hon hade.

Inne i den gamla staden stänger man av ett par av de större gatorna, och varje söndag slår hundratals små stånd upp med det mesta till försäljning. Vi går ut medan det ännu är ljust, före 18, men det dröjer inte längre innan de ganska rymliga gatorna är fulla med människor och man nästan får tränga sig fram för att få en skymt av vad som säljs.

Försäljning på en sidogata.

Glasfigurer och örhängen.

Matlagning.

Tror de här lamporna finns i hundratals utföranden runt om i världen
(det är inte bara IKEA som "inspireras" av andra).

Japanska (?) glassbullar; utanpå ett segt skal (som gelegodis) och inuti glass. 

Lustiga kalla teer som bjuds i bamburörsglas.

Billig sushi; 5-10 baht (~1-3kr).

Det börjar komma mer folk.

Det är marknad överallt, tom utanför templen.

Makha Bucha - Fullmånefest i Chiang Mai

Förra onsdagen var det fullmåne och buddhistisk festival (Makha Bucha) i hela Thailand. Många affärer var stängda för att fira minnet av att 1250 munkar spontant gick till Buddha för att höra honom tala.
I Thailand firar man (bla) genom att gå till templet och gå i ljusprocession runt templen tre varv med blommor, ljus och rökelse.

Ko Phi Phi

Båten går från Ko Lanta på morgonkvisten, och vi är framme på Ko Phi Phi (Don) vid niotiden. Ön är liten och det finns ingen biltrafik. Vårt hotell ligger i utkanten på den norra stranden och det tar runt tio minuter att gå från piren på den södra stranden. På Phi Phi trängs barer, västerländska restauranger och turoperatörer - alla vill till stranden på ön söder om (Ko Phi Phi Le) där Leonardo DiCaprio spelade in filmen The Beach (nej, jag har inte sett den). De flesta turisterna är västerländska brunbrända tjugoåriga backpackers som är här för att festa och sola och bada, men när vi tar morgonfärjan vidare till Phuket några dagar senare ser vi flera barnfamiljer (både västerländska och asiatiska).

Ko Phi Phi

Norra stranden

"Vikinga"grottan som vi passerar på vår snorkelutflykt till "The Beach".

På snorkelutflykten stannar vi även och badar i en halvgömd lagun.

"The Beach".

"The Beach"-stranden är full av turister och båtar.

Solnedgång på Ko Phi Phi Le.

Häftiga öformationer.

Uteliv på Ko Phi Phi.

Morgonen efter är "stan" nästan öde.

Ko Lanta och smaragdgrönt vatten

Från Georgetown tog vi flyget till Krabi och lämnade därmed Malaysia för Thailand. Eftersom Krabi verkade halvtråkigt att stanna i fortsatte vi till Ao Nang. Med fin strand, många hotell/barer/massageställen var det inte helt konstigt att det var en del svenskar här. Dagen efter fortsatte vi till ett annat svenskparadis; Ko Lanta dit vi tog båten.
På Ko Lanta tar man det lugnt, ligger på stranden eller vid poolen, dyker eller snorklar. Vi åkte på den "populära" (en omskrivning för att fylla till sista plats) båtturen "fyra öar", men även om vi var runt 25 personer på båten fick vi tid att snorkla på olika ställen och efter lunch simma 80 meter genom "Emerald Cave" till en från sjösidan dold strand. På vägen tillbaka till båten gjorde grottan skäl för namnet - vattnet var helt smaragdgrönt!

Stranden i Ao Nang.

Öar, en bit bort från Ko Lanta.

Nu har vi nästan simmat igenom "Emerald Cave" och ser stranden.

På "Emerald Cave"s gömda strand.

Tillbaka i grottan

Nästan ute och vattnet bara lyser!

Efter solnedgång lever den annars lugna stranden Khlong Khong upp.

Utsikt från en av restaurangerna på Khlong Khong.

Ko Lantas "gamla stan"

Street art i Georgetown

Och eftersom det är måndag så bjuder jag på ett extra inlägg!

I samband med en festival 2012 målades en del gatukonst i de centrala delarna av Georgetown:

Penang och Georgetown - där sydostasien smälter samman

Georgetown ligger på ön Penang i norra Malaysia och således relativt nära Thailand. Staden som grundades av engelsmännen i slutet av 1700-talet har i dag stora grupper med malajer, kineser och indier. Den gamla stadskärnan (som är ett världsarv) består till stora delar av tvåvåningshus och här och var hittar man olika tempel, som tex kinesiska klantempel - varje släkt har sitt högsäte i staden.
I de gamla kvarteren som fått lite SOHO-känsla finns små butiker med hantverk och caféer med nyrostat kaffe från alla världens hörn - själva provar vi kaffe från Puerto Rico. Mannen i kassan säger att det ska ha en körsbärssmak fast mot slutet känner jag bara smaken av kaffesump.
Georgetown är en bra stad för att ta det lugnt i ett par dagar, det mesta är på promenadavstånd, det finns lite sevärdheter och shoppinggallerior och det finns bra mat. Förutom uppsjön med små caféer finns det även en mängd gatumat - vilket staden är någorlunda känd för.

Khoo Khongsi templet tillhörande släkten Khoo.

Inuti ovan nämnda tempel.

En typisk gata inne i gamla UNESCO-märkta stadskärnan.

En av de gamla familjebrygga med bostadshus,
numera är turiststånden med souvenirer och mat
nästa lika många - iaf på vissa av bryggorna.

Ute på bryggan ser man grannbryggan, som tillhör en annan familj/släkt.

Pinang Peranakan Mansion, ett gammalt hus från sent 1800-tal som bevarats
och som nu visar hur rika människor i Georgetown levde.

Kinesiskt tempel med mängder av lampor.

På tempelområdet hittar vi dessa jättestora rökelsepinnar.

Indiskt på kvällen..

och malaj/kinesiskt på dagen.