Buss mot bergen och start på Langtang-vandringen

Vi lämnar Kathmandu en tidig morgon. Klockan sju ska bussen gå och vi förväntas vara där en halvtimme innan. Resan upp till Langtang tar åtta timmar (inkl lunchstopp vid tio-tiden). Vi kör på serpentinvägar på bergssluttningarna. Sista biten är vägen lite svårkörd, det har varit jordskred på en sträcka så där är det ojämnt och bitvis med djupa hjulspår. Men vår buss klarar allt. Vi kör rakt igenom ett flertal mindre bäckar längs vägen, och ingenjören i mig vill ha vattnet under vägen och inte på.
Resan till Syabrubesi tar nästan hela dagen och det är för sent att starta vandringen när vi är framme sent på eftermiddagen. Vi hinner gå en runda och se på byn och omgivningarna innan det blir mörkt.
Dagen efter startar vi tidigt, vi ska upp drygt 800 höjdmeter. Vägen är bra och det är lagom många andra vandrare. Det finns "tea houses" med en-två timmars mellanrum där man kan stanna och fika, äta lunch eller stanna för natten, utbudet visar sig vara samma på alla ställen men priserna går upp med höjdmetrarna. Vi går över hängbroar där metallplattorna i botten inte är fastskruvade i alla hörnen och följer floden uppåt längs dalgången. Än så länge ser vi inga snötäckta berg. När vi så småningom når Renche på 2400möh vid fyra, fem på eftermiddagen tycker vi det är dags att stanna. Rummet vi blir erbjudna är enkelt, utan vidare isolering (det är enkla träväggar), men till vår stora glädje finns en dusch med vatten som är uppvärmt med en solpanel! Hurra, halvljummet vatten!

Vår "deluxe"buss till Syabrebusi.

Jaja, bussen var i alla fall inte överfull.

TIMS-registrering, första checkpointen. TIMS är ett system för myndigheterna
att hålla koll på vandrare ifall de försvinner eller blir skadade.

Syabrebusi.

Syabrebusi i solnedgång. Snart börjar vandringen!

Första hängbron.

Odlade växter på tork längs vägen.

Framme i Renche för första övernattningen.

Hurra! Ljummet vatten att duscha i = lyx :)