Istanbul från den europeiska sidan - Sultanahmet

Klockan ett den tolfte oktober 2006 hade jag ingen föreläsning på KTH. Nobelpriset i litteratur skulle annonseras av Horace Engdahl i Börshuset i Gamla Stan. Kvart i ett är jag framme och parkerar cykeln på en sidogata, jag är fortfarande inte säker på om allmänheten släpps in, men dörren är öppen och in promenerar jag. Jag följer efter några riktiga journalister in i salen och jag lyckas komma riktigt långt fram, jag står nästan vid räcket innanför vilket Horace kommer att stå. Tyvärr så är de flesta kameramän på min sida så jag fastnar inte på någon bild till tv eller tidningarna.

Klockan ett kommer Horace ut och berättar att Orhan Pamuk har vunnit priset. På vägen ut får vi alla en pressrelease av motiveringen. Nästa bokrea köper jag hans Istanbul. Den kommer att stå i bokhyllan länge och jag hinner besöka Istanbul en gång innan jag bestämmer mig för att läsa klart den.

Pamuk pratar om en melankoli som ligger över staden. Allt verkar grått och sorgset, folk sörjer bland annat att Istanbul förlorat sina glansdagar. Detta var inget jag märkte första gången jag var i staden, istället var det en levande och fascinerande stad där väst möter öst. Andra gången jag kom dit hade jag läst klart boken, men fortfarande var melankolin svårhittad - det kommer nog behövas fler besök :)

Första gången i Istanbul var våren 2012 och då vi betade av de stora sevärdheterna och precis som många av de andra turisterna bodde vi mitt ibland dem i Sultanahmet.

Kryddmarknaden, som synes säljs numera inte bara kryddor.

Numera säljs det bland annat baklava

och lampor.

Hamnen Eminönü i morgonljus.

Kö in till Blå moskén.

Del av Tokapipalatset.

Tokapipalatset är stort, vilket syns på den här modellen.

Basilikacisternen med upplysta kolonner bjuder
på överraskningar i form av två Medusahuvuden.

Bro över Gyllene Hornet med Yeni Cami (nya moskén) i bakgrunden.

Inuti Hagia Sophia samsas islam och kristendom.